Kan det verkligen vara så illa ställt med vårt samhälle att vi bara ser vår egen lilla värld och i den blivit både döva och blinda för allt som sker längre bort än vår egen nästipp?
Men vi ska inte misströsta, för ibland händer faktiskt något. Till exempel om vi råkat trycka på fel tv- kanal då vi egentligen velat se bingolotto, postkodmiljonären, eller något annat av alla existerande drömprogram. Då påminns vi helt plötsligt om hemskheterna i Kina, Burma, Afrika eller någon annan plats på Jorden.
Dessa platser kan vi som tur är välja att resa eller inte resa till. Ett snabbt tryck på fjärrkontrollen och vi återgår till vår egen lilla värld där vi fortsätter vår viktiga tävling: ”den som har mest pengar och “vänner” när man dör vinner”.
O gud nåde de människor som inte tystnar och hjälplöst faller till föga för denna tävling som skördar fler och fler offer.
Då de allra flesta idag verkar ha snarlika mål i livet, framkallas en ofrivillig stress i den konkurrens vi alla säkert känt av någon gång.
Stress anses idag av många politiker och arbetsgivare vara en svaghet hos människor, då den till slut ofta leder till ett möte med den berömda väggen, ni vet den vi springer in i för att ”fuska” eller ”smita” från vår plikt att tjäna pengar.
Att bli anklagad framkallar olustiga känslor hos oss människor, det kan till exempel vara skuld och skam. Detta kan i sin förlängning bero på den tro många har om att, tjänar jag tillräckligt med pengar kan jag köpa mig fri från ansvarsfrågan.
Om vi lever med en sådan tro där vi förvirrar hjärnan med tanken på pengar hela tiden, glömmer vi bort människan och de sociala tänkande varelserna med egna åsikter och värderingar vi faktiskt är.
Våra åsikter får vi ventileras med vem, vart och när vi vill, så länge vi inte diskriminerar eller på annat sätt kränker eller skadar någon medmänniska. Detta är grundlagsskyddade rättigheter vi människor har och vilka vi inte ska behöva tävla om. Så ser förstås inte verkligheten ut för ett stort och ständigt ökande antal människor i vårt land, jag tänker i första hand på våra hemlösa/fattiga medborgare.
Dessa människors “begreppsnamn” används flitigt av våra politiker, tjänstemän och andra särintressens företrädare, som de i sina populistiska uttalanden tagit sig rätten att företräda.
Inte för att göra i grunden göra någon skillnad för våra hemlösa/fattiga, utan enbart i populistiska uttalandens sammanhang.