Välkommen

Nu skall jag börja med att presentera mig själv, jag heter jenny och är precis tjugofyra år fyllda och jag kommer ifrån Borås.

Jag har missbrukat opiater sedan jag var tretton år och heroinet var min huvuddrog, jag bor nu på behandlingshem sedan snart sex månader tillbaka och har läkemdels assisterad behandling för opiat beroende. Jag fördriver gärna min tid med att skriva för det är de jag älskar och det hjälper mig i min terapi!

Jag brinner för att hjälpa andra och det är mitt mål med mitt skrivanade och blogande!
Jag skämms inte längre, jag berättar fritt om mina uppleverser och det var den dagen jag gick från offer till överlevare.

Nu skall jag börja med att presentera mig själv, jag heter jenny och är precis tjugofyra år fyllda och jag kommer ifrån Borås.

Jag har missbrukat opiater sedan jag var tretton år och heroinet var min huvuddrog, jag bor nu på behandlingshem sedan snart sex månader tillbaka och har läkemdels assisterad behandling för opiat beroende. Jag fördriver gärna min tid med att skriva för det är de jag älskar och det hjälper mig i min terapi!

Jag brinner för att hjälpa andra och det är mitt mål med mitt skrivanade och blogande!
Jag skämms inte längre, jag berättar fritt om mina uppleverser och det var den dagen jag gick från offer till överlevare.

Tiden innan jag hamnade på behandling var mitt liv mer destruktivt än någonsin, det ända som snurra i mitt huvud var att få ihop så mycket droger som möjligt och med hjälp av dom vara så långt ifrån verkligheten jag kunde vara.

Det är fruktansvärt skrämmande att möta sig själv i verkligheten, det var så långt som elva år jag gjorde det sist, då var jag bara ett barn, jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle vara så plågsamt. Drogerna hade hållt så mycket känslor tillbaka och dom gav mig nu en rejäl käftsmäll, det känns som jag sparat all smärta under alla dessa år och nu kommer allt samtidigt.

I anonyma narkomaners bok står det att nästan alla som vill tillfriskna från narkomani kan göra det, men det står också att dom som samtidigt lider av en psykiskt störning har svårare och få har omöjligt att leva ett rent liv, paniken kommer ikapp mig. Är jag en av dom?

När jag blev övertygad om att jag var missbrukare och inte bara brukare blev jag lika villiga att lyssna som en döende,  jag var och är beredd att göra allt för att bli fri från mitt gammla liv och vanor.

Men när jag nådde botten på riktigt var jag som en drunknande som grep efter livbojen, jag var villig på riktigt att släppa taget om missären.

Jag erkände att jag var maktlös inför mitt beroende och min sjukdom och att mitt liv hade blivit ohanterligt.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."