Uppgiven

 

Jag vill kräkas på dig, Jonas Inde… så känns det just nu.

Vill försöka tänka att det är synd om människan som inte begriper bättre och att han faktiskt är sjuk. Eftersom jag har en massa ADHD samtidigt som jag skulle behöva metadon för att få ett fungerande liv så ger det mig rätten att ifrågasätta varför i helvete det skulle vara ok med det ena men inte det andra. Det är en dubbelmoral utan dess like.De är båda en hjälp för att kunna fungera i vardagen och kanske kunna sköta ett jobb utan att rasa. Är det inte fungerande individer vi vill ha i samhället? Sådana som betalar skatt och annat som är så jävla viktigt för alla som slipper gå på soc.  

 

Jag vill kräkas på dig, Jonas Inde… så känns det just nu.

Vill försöka tänka att det är synd om människan som inte begriper bättre och att han faktiskt är sjuk. Eftersom jag har en massa ADHD samtidigt som jag skulle behöva metadon för att få ett fungerande liv så ger det mig rätten att ifrågasätta varför i helvete det skulle vara ok med det ena men inte det andra. Det är en dubbelmoral utan dess like.De är båda en hjälp för att kunna fungera i vardagen och kanske kunna sköta ett jobb utan att rasa. Är det inte fungerande individer vi vill ha i samhället? Sådana som betalar skatt och annat som är så jävla viktigt för alla som slipper gå på soc.  

Själv kommer jag nog inte kunna få någon substitutionsbehandling överhuvudtaget då jag varit skillad nog att inte åka fast och därför inte har något dokumenterat missbruk. Det var kanske inte så jävla lyckat iallafall. Fast jag varit så stolt över det. Det här var länge sen nu men det fattats mig trots allt hela tiden och det stora monstret har jag matat med tonvis av psykofarmaka, bensodiazepiner, tradolan, tramadol, hasch, alkohol osv. Har slutat med allting nu och kan känna hur monstret växer samtidigt som jag vill så mycket. Har fortfarande drömmar fast jag hade glömt bort dom. Nu sitter jag fast i en limbo…har ingen inspiration eller ork egentligen utan går på den sista uns av illvilja som finns kvar.

Varför måste man börja knarka igen för att få hjälp? 

Har en känsla av att det finns en hel del mammor, som är så rädda för att bli av med sina barn att de inte vågar be om hjälp. Hur löser man det? Både för att förhindra en framtida överdos och för att vi ska orka leva…