Underhållsbehandling?
Mörkret flyr sakta, rymden släpper igenom små strålar av sekunder.
———————————————————————————————————————–Substitutionsbehandling-
Samhällets syn på substitutionsbehandling har styrt utformningen utav programmen. Ej utgått från patienternas bästa. Även allmänhetens syn på människor som använder narkotika har speglat utformningen.
INSIKTEN-Att förstå att det inte bara går att sluta
Från början trodde jag att det bara var att sluta med narkotika om man verkligen ville det "på riktigt", bara man kämpade tillräckligt hårt.
När beslutet väl kom, var förmågan god även om det kunde bli vitknogade perioder. Jag trodde att viljan att sluta var lika med succé, om man menade allvar. Förstod så mycket som att tillfället såklart behövde vara rätt i livet för att lyckas ta sig vidare. Att man någon dag tom. kanske skulle bli nöjd och behovet utav narkotika med det skulle upphöra. Som att det går att bli färdig eller tillslut tillräckligt tillfredställd "for life" en dag.
I många år lyckades jag faktiskt lura mig själv. Levde med tron att när den dagen kom att jag bestämde mig för att sluta med narkotika skulle kampen gå att fixa, enbart en tidsfråga. När det var dags -skulle nog tom. kännas speciellt på något vis. Men så var det absolut inte nu, inte moget alls för att sluta, lite mer tid bara. Men kanske om några månader så skulle jag säkert känna mig nöjdare -färdig för att sluta. Färdig för livet. Åren gick, månader.
Insikten började ge sig till känna mer och mer, det var inte så enkelt tyvärr som jag föreställt mig.
Förstod efter många nya beslut att fortsätta -ett tag till, (ett år eller två), sköt jag upp det narkotikafria liv jag nu mera i hjärtat visste inte gick att uppnå. Eller tron på att det "rätta tillfället" skulle dyka upp. Tillfället är aldrig rätt och bli nöjd plötsligt en dag för gott -händer inte.
Gick med på nedtrappningar för att få tidsdispans och för att få behålla något, när doserna blev för små dök jag inte längre upp. Började om igen, och igen.
Jag varken kunde eller ville kunna sluta längre. Återupprepade misslyckade försök att ändra livet låg nu längre tillbaks i tiden, orkade inte längre misslyckas eller gå emot viljan att faktiskt inte vilja sluta. Slutade sitta på möten med vårdgivare eller myndigheter och ljuga om en motivation som inte längre fanns utan sa rätt ut att jag inte längre kunde eller såg något alternativ till att sluta med Heroin.
När jag var utan var det för pengarna var slut, möjligheterna att styra upp driftigheten, hunnit bli för sjuk. Slut på möjligheter. Ett påtvingat tillstånd som var hemskt att befinna sig i. Livet stannade och hamnade i väntläge tills situationen åter gick att lösa.
Rannsakade mig själv under någa år, en hård sanning hade blivit tydlig, det var det jag hade insätt lite väl sent men därefter öppet stod upp för, att jag antagligen alltid skulle använda narkotika framöver.Förstod att livet kommer i framtiden att se ut som det nästan alltid gjort, ett liv utan droger var inte rea listiskt, skulle aldrig bli av.
Konstigt nog var insikten en lättnad. Ärlig inför anhöriga, myndigheter, ingen öppenvård, nedtrappningar, hem i världen kunde ändra på mig, för jag kunde inte ändra på mig. Villkoren för att kunna existera var med Heroin. En tråkig insikt men otroligt befriande att förstå. Då vet man var man kan börja att utgå ifrån. Där började Underhållsbehandling att bli till ett hopp för ett möjligt liv.
Harm reduction
Tack!
Allt gott
Annika Samuelsson cederberg