Studio Ett om subutexprogrammet i Lund – Skånes Brukarförenings ordförande kommenterar
Studio Ett sände i måndags ett inslag om subutexprogrammet på St:Lars. Det handlade om 32-åriga Zonny Lavén som plötsligt stängdes av från programmet efter två och ett halvt år. Detta efter endast 1 orent pissprov utav 500.
Kommentar: Man säger från klinikhåll att ingen blir utskriven omgående, o det är ju bra/så bör det väl vara. Man undrar lite vad man menar från klinikhåll med ”ingen blir utskriven omgående, det skickas till ackrediterat labb. O det är givetvis bra, men skulle det visa på ett positivt resultat o personen blir utkastad – det måste man väl säga är just ”omgående”!? Man hoppas att det INTE är så, det känns märkligt att folk blir utkastade efter 500 rena prov. Ingen annan patgrupp som får besvär p g a sin livsföring- övervikt, rökare, diabetiker -”straffas” lika hårt o blir av med sin ”medicin/substitution”, det prep som förbättrar situationen för den individuelle.
Man säger också att vissa brukare efterfrågar en hårdare kontroll, att det skulle medverka till att hjälpa dem, det är också bra – för just den individ som efterfrågar det! Skåne brukarförening har talat med väldigt många på Subutexprogrammet i Lund. Frågat om vad dom tycker om detta, vad deras kamrater tycker el om dom hört talas om någon som vill ha detta. Ingen vi talat med säger sig vilja ha det så eller har hört talas om någon som tycker det är bra. Det kan handla om att ” som man frågar får man svar”, det gäller då givetvis Skåne Bf som kliniken. Det har tidigare alltid funnits en rädsla att uttrycka sina åsikter öppet. Om det ligger till så just här vet vi dock inte. Skulle det göra det så är det ganska illa.
”Brukaren” i radioinslaget har slutat arbeta, träffar inte sin dotter längre, anhöriga är troligtvis väldigt oroliga nu( får man förmoda) och det är/kan förmodligen vara bara en tidsfråga innan användandet går igång(vi hör ex på det) han måste vända sig till den ”illegala marknaden” för att hålla abstinens stången, kriminalitet m m – vari ligger vinsten med att skriva ut honom? Man verkar heller inte riktigt inse(el man bryr sig inte, signaler viktigare?) vad som kan ske, med överdoser, räkningar blir ej betalda, bostad kan försvinna m m. Överdödligheten är kraftigt höjd, jag har många kamrater som inte lever längre. Är det inte bättre att försöka minimera skadorna, både för individ och i förlängningen samfundet. Staten ska givetvis inte stå för fiolerna – att man inte brukar sin medicin/köper av varandra är inte bra, men det blir ju tyvärr ofta så. Kanske har man själv del i detta genom utskrivningar o s v. Det går heller inte att kontrollera på ett bra sätt, ingen bryr sig heller om alla andra i samfundet som slarvar med sina mediciner.
Man säger ”vi är inte långsinta, han är välkommen tillbaka om tre mån??” – märkligt uttalande från en vårdinstitution. På tre mån kan väldigt mycket olyckliga saker hända. Det verkar viktigare att sända ”de berömda signalerna” än att ge human och bästa tänkbara stöd och hjälp åt en narkotikaberoende människa.
Studio Ett sände i måndags ett inslag om subutexprogrammet på St:Lars. Det handlade om 32-åriga Zonny Lavén som plötsligt stängdes av från programmet efter två och ett halvt år. Detta efter endast 1 orent pissprov utav 500.
Kommentar: Man säger från klinikhåll att ingen blir utskriven omgående, o det är ju bra/så bör det väl vara. Man undrar lite vad man menar från klinikhåll med ”ingen blir utskriven omgående, det skickas till ackrediterat labb. O det är givetvis bra, men skulle det visa på ett positivt resultat o personen blir utkastad – det måste man väl säga är just ”omgående”!? Man hoppas att det INTE är så, det känns märkligt att folk blir utkastade efter 500 rena prov. Ingen annan patgrupp som får besvär p g a sin livsföring- övervikt, rökare, diabetiker -”straffas” lika hårt o blir av med sin ”medicin/substitution”, det prep som förbättrar situationen för den individuelle.
Man säger också att vissa brukare efterfrågar en hårdare kontroll, att det skulle medverka till att hjälpa dem, det är också bra – för just den individ som efterfrågar det! Skåne brukarförening har talat med väldigt många på Subutexprogrammet i Lund. Frågat om vad dom tycker om detta, vad deras kamrater tycker el om dom hört talas om någon som vill ha detta. Ingen vi talat med säger sig vilja ha det så eller har hört talas om någon som tycker det är bra. Det kan handla om att ” som man frågar får man svar”, det gäller då givetvis Skåne Bf som kliniken. Det har tidigare alltid funnits en rädsla att uttrycka sina åsikter öppet. Om det ligger till så just här vet vi dock inte. Skulle det göra det så är det ganska illa.
”Brukaren” i radioinslaget har slutat arbeta, träffar inte sin dotter längre, anhöriga är troligtvis väldigt oroliga nu( får man förmoda) och det är/kan förmodligen vara bara en tidsfråga innan användandet går igång(vi hör ex på det) han måste vända sig till den ”illegala marknaden” för att hålla abstinens stången, kriminalitet m m – vari ligger vinsten med att skriva ut honom? Man verkar heller inte riktigt inse(el man bryr sig inte, signaler viktigare?) vad som kan ske, med överdoser, räkningar blir ej betalda, bostad kan försvinna m m. Överdödligheten är kraftigt höjd, jag har många kamrater som inte lever längre. Är det inte bättre att försöka minimera skadorna, både för individ och i förlängningen samfundet. Staten ska givetvis inte stå för fiolerna – att man inte brukar sin medicin/köper av varandra är inte bra, men det blir ju tyvärr ofta så. Kanske har man själv del i detta genom utskrivningar o s v. Det går heller inte att kontrollera på ett bra sätt, ingen bryr sig heller om alla andra i samfundet som slarvar med sina mediciner.
Man säger ”vi är inte långsinta, han är välkommen tillbaka om tre mån??” – märkligt uttalande från en vårdinstitution. På tre mån kan väldigt mycket olyckliga saker hända. Det verkar viktigare att sända ”de berömda signalerna” än att ge human och bästa tänkbara stöd och hjälp åt en narkotikaberoende människa.