Sorg efter min son

Miin son Tomas avled mars -09 pga narkotikan. Sorgen känns så svår när jag tänker på hur tungt hans liv blev. De sista åren kom vi nära och han berättade en hel del om svårigheterna med subutexbehandlingen eller rättare sagt bristen på den. När jag  läser här kan jag konstatera attt han är inte ensam om att ha dött av den anledningen och att det inte blivit någon förändring. Min livssituation rasade och det kommer aldrig att bli detsamma igen. Jag saknar honom oerhört trots turbulensen ibland. Under alla åren fick jag rådet söka Föräldraföreningen mot narkotika. Deras första råd är att “stänga dörren”. Kunde jag aldrig eftersom jag såg hans stora svårigheter .Därför blev jag mycket ensam och det fungerar så att man drar sig undan kontakt med de som inte har de här problemen och som lever ganska normalt. Jag hade mitt arbete men kände inte jag kunde berätta hur jobbigt det var. Jag fick kontakt med en mamma (via min son) som också fortfarande hade kontakt med sin son.

Miin son Tomas avled mars -09 pga narkotikan. Sorgen känns så svår när jag tänker på hur tungt hans liv blev. De sista åren kom vi nära och han berättade en hel del om svårigheterna med subutexbehandlingen eller rättare sagt bristen på den. När jag  läser här kan jag konstatera attt han är inte ensam om att ha dött av den anledningen och att det inte blivit någon förändring. Min livssituation rasade och det kommer aldrig att bli detsamma igen. Jag saknar honom oerhört trots turbulensen ibland. Under alla åren fick jag rådet söka Föräldraföreningen mot narkotika. Deras första råd är att “stänga dörren”. Kunde jag aldrig eftersom jag såg hans stora svårigheter .Därför blev jag mycket ensam och det fungerar så att man drar sig undan kontakt med de som inte har de här problemen och som lever ganska normalt. Jag hade mitt arbete men kände inte jag kunde berätta hur jobbigt det var. Jag fick kontakt med en mamma (via min son) som också fortfarande hade kontakt med sin son. Bara det lättade bördan lite. Jag är lika less på expertyttrande som min son var, som bara vittnar om  oförståelse och inlärda åsikter.  Jag läste om Anna och mindes hur det var att gå till bårhuset. Absolut den tyngsta dagen i mitt liv. Två år har gått sedan den hemska kvällen polisen ringde på dörren. De var verkligen omtänksamma den gången.