I måndags var jag förbi kliniken angående min subtitutionsbehandling, och höll väl optimismen lite för högt kanske. Ville ju börja få medicin samma dag, men fick vänta drygt 2 veckor till. Glömde att jag måste träffa läkaren först, och att det ska göras upp något avtal med ett apotek. Fick rådet att ta så små opiaterdoser som möjligt tills dess, och absolut inte röka mer cannabis då jag var positiv på THC. Har dock rökt ytterst lite vaporizer med Linus vid ett fåtal tillfällen denna månad, så det borde inte vara några problem. Har även lämnat in mina soc-papper, deklarerat och jobbat. Snart klar med den andra handboken jag renskriver också. Längtar tills jag kommit igång med buprenorfinet så jag kan få ordning på min vardag helt och hållet. Orkar inte detta eviga jagande och tacksamheten över att man får hämta rena sprutor för att kunna ta sin medicin utan rädslan över att dö i förtid. Tycker det är en otroligt jobbig känsla. Som att en diabetiker skulle gå till apoteket, falla ner på knä och gråta av lycka framför disken för att denne slipper få HIV eller Hepatit C. Det är klart jag är glad över att vi kommit så pass "långt" att till och med(!) brukare har samma rätt till god hälsa som alla andra, men jag tycker det ska vara en rättighet och en självklarhet för alla år 2015.
Träffade även en fotograf igår som ska följa mig ett par veckor framöver och göra ett projekt med mig. Han kommer tillbaka i helgen, då jag och Linus även ska gå på Skansen! Hur kul som helst. Tycker verkligen om honom jättemycket. Vi tänkte även åka ut till mina föräldrar på landet i Västerås och chilla lite på gården. Älskar att vara där. Det är min fristad. Vi tänkte gosa med hästarna och kanske rida lite, pyssla lite med morsans nykläckta kycklingar, dra runt i skogarna på fyrhjuling, grilla vid sjön, basta, kolla film på vinden som vi inrett till en biosalong, spela pingis och bara glida runt och ha det bra, för det är jag fan värd nu.
Vill dela med mig av de bra stunderna i livet också, och inte bara blogga om all misär som varit. Här om dagen knatade vi ner till Kungsträdgården med varsin mjukglass och tittade på alla blommande körsbärsträd, skrattade massor och njöt av vädret. Vi satte oss även vid vattnet vid Djurgården och filosoferade, köpte massor med frukt och tog tunnelbanan till Fridhemsplan, och gick hela vägen till Västra Skogen. Har nog aldrig mått så bra som jag gör just nu, även om det fortfarande är mycket kaos i mitt liv. Det går åtminstone väldigt mycket framåt!
Ha det bra, mina vänner! Kärlek, respekt och evig fred.
