Hej!
Har genotyp 1, och gjorde en 72 v interferonbehandl komb med Ribavirin (antiviralt preparat) som misslyckades.
Ska nu efter sommaren börja igen med den “nya” medicinen, som eg är samma Interferon, samma Ribavirin SAMT en proteashämmare; besläktad med tidiga bromsmediciner/HIV som höjer chansen att bli frisk till 60% ca.
Risk för mera biverkningar, ganska självklart – flera preparat=flera biverkn, bl a svåra kompl från huden. En bra sak dock är att denna komb har en behandlingstid som “bara” är sex månader. En mindre bra att den ställer höga krav på att man som patient är organiserad. Man MÅSTE ta doserna med 8 tim mellanrum 3ggr/dygn och man MÅSTE äta ca en timme innan dosen tas. Missar man tiden med mer än en timme vid fler än 20% av doseringstillfällena riskerar man att utveckla tolerans mot medicinen och den behandlingsvägen är då stängd.
Om ca 1 år kommer nya, interferonfria, mediciner. Om man ska vänta på dem eller, som jag, köra alla chanser man får, är ju en fråga för var och en att ta ställning till. Jag har resonerat som så att eftersom levern mår bra under en behandling pga att man då är så gott som virusfri så köper man åtminstone tid. Även om mitt nästa försök misslyckas, så har jag gm det sett till att min lever är så frisk som möjligt inför försök nr tre.
Min lever är ändå rätt frisk, en tvåa på skalan 0-5 där 0=nyfödd och 5=cirrhos. Så om jag har en frisk lever, då har jag mer tid helt enkelt.
Om man ska välja att inte göra en typ av behandling pga att man väntar på annan typ av medicin, ja det valet skulle jag göra om jag visste med mig att jag skulle ha svårt att stå ut under behandlingen, att det fanns risk att jag skulle ta till mera droger för att stå ut och riskera att fucka upp mitt liv.
Då skulle jag –om min lever var tillräckligt frisk- invänta de interferonfria medicinerna.
Kikki