Brukarvänspriset har delats ut sedan 2003.
Våra tidigare pristagare har alla det gemensamma att de bidragit på betydande sätt till att göra det bättre för oss och våra kamrater:
må det handla om att betona och kämpa för skadereducerande åtgärder och insatser eller att förändra attityder, diskriminering och utanförskap. Detta kan göras på många olika sätt, men är omöjligt och meningslöst om man inte står på brukarnas sida.
För detta är vi tacksamma.
I år när vi samtidigt firar vårt 10-årsjubileum har det varit ett speciellt uppdrag att utse pristagaren.
Vi ville att detta års pris skulle spegla en sällsynt mänsklig egenskap när det kommer till det enorma fältet som utgör ”narkotika”. Ett fält där många människor deltar på olika sätt, inte minst genom att det forskas och debatteras en hel del om i stort sett allt det som handlar om oss och våra kamrater.
Vi menar att prestigelöshet och förmåga att värdera om gamla ståndpunkter när de inte verkar fungera i verkligheten är viktigt. Vi vet att det till stor del handlar om att man lyssnar på dem det berör.
Vi är mycket stolta att räkna Alec Carlberg som en gammal kär vän. En människa som alltid och genom hela sin livsgärning stått på brukarnas sida.
Brukarvänspriset till Alec motiveras av hans icke-dogmatiska hållning och prestigelöshet.
Sedan många år har Alec varit engagerad i klientrörelsen, från ordförandeskapet i RFHL och Metadonmotståndet, till en omvändning och nu en varm anhängare av Metadon och substitutionsbehandling.
Alec är dock mer känd för att ha grundat det framgångrika brukarkollektivet Basta, och inte minst som ordförande för Rainbow Sweden som är ett nätverk för organisationer som på alla nivåer utgörs av en majoritet av människor som själva varit klienter, patienter och fångar.
Bara för att nämna några punkter i hans långa meritlista.
Med det sagt så kan vi inte säga att vi är eniga om allt, och vi kommer säkerligen fortsätta träta om en del saker i framtiden, men det är inte huvudsaken här.
Framför allt är Alec en viktig drivkraft för att lyfta fram vikten av brukarperspektiv i allt som rör brukare, och behovet av empowerment-strategier.
Vi menar att marginalisering och socialt utanförskap bara kan hitta sin lösning genom ”empowerment”.
Empowerment är något som Alec själv beskrivit är:
”…Det som händer när människorna i utsatta positioner själva försöker hitta egna vägar och maktstrukturer för att skapa sig ett bättre liv.”
Och avslutningsvis, något som Alec skrivit, på Sourze år 2002, är väl värt att reflektera över fortfarande 10 år senare:
”En tredje trossats är att missbrukare inte är kapabla att fatta rationella beslut. Missbrukare fattar dagligen mängder av beslut – ofta rationella ur deras marginaliserade perspektiv – även om vi andra oftast ogillar deras beslut. ”
”Dagens narkotikapolitik, såsom den sipprar ner till narkomanens liv i vardagen, stöter bort och vidmakthåller honom i en marginaliserad position. En klok narkotikapolitik borde istället erbjuda honom integration och samhällsgemenskap.”
Tack Alec, du är en sann vän.
Vi behöver fler som du.