Jag är så trött, jag är trött på att inte kunna sova, trött på alla känslor, trött på oron, trött på att kämpa för att försöka hålla ihop, trött på den uteblivna hjälpen. Jag är trött på allt, jag vill bara lägga mig ner dra täcket över huvudet o gråta tills jag inte orkar mer. Men jag kan inte, jag måste hålla ihop. Jag måste vara glad utåt, måste fixa saker hemma, måste orka för barnen, måste må bättre, måste snart börja jobba igen. Dessa måste tynger ner axlarna. Ordet måste klingar lika illa som medberoende.
Igår var det julafton, jag gillar inte julen. Den är orättvis. Vissa får saker i överflöd och andra har ingen att fira julen med, inte ens tak över huvudet. Alla dessa insamlingar till olika länder stör mig, borde vi inte hjälpa våra egna först innan vi börjar samla till andra? Borde inte alla få tak över huvudet och mat i magarna här i Sverige först? Jag är inte emot att hjälpa andra, men jag tycker våra egna borde gå i första hand. Jag kanske har fel, men det är min åsikt.
Styrke kramar till alla!