Som jag skrev igår så är detta min första blogg, detta blir mitt andra blogginlägg. Något jag även nämnde är att jag gör detta för att försöka få folk att förstå att vem som helst kan hamna i den onda spiralen kallad missbruk. Det kan hända alla. Tycker du om att dricka några glas vin när något jobbigt har hänt? Då kan du vara i riskzonen, så lätt är det. Men som jag sa så ska jag ta min historia som exempel, då den borde vara ganska lätt att sätta sig in i (eller sitt egna barn).
Jag var 13 år gammal när jag började leta efter en utväg. En utväg från misären som började åla in sig i mitt liv genom mobbning. Det hela hände så sakta att ingen märkte något, alla minst jag själv. Jag hade en väldigt bra uppväxt när jag var liten som speglades genom en stadig familj med hög inkomst och privatskola. Så när jag flyttade ifrån detta stadiga liv till ett nytt hus, ny skola, nya vänner och fram för allt nya vanor så blev chocken stor. Jag konfronterades för första gången i mitt liv med saker som mobbning, utanförskap och "att vara cool". Jag visste inte hur jag skulle hantera det hela, jag sökte någon form av tröst hos föräldrarna som så klart försökte hjälpa till. Men som dem flesta vet så försvinner inte saker som det genom att prata med föräldrarna. Och efter ett par gånger slutade jag prata med dem om det och det glömdes bort.
Det var då jag började leta efter något annat, något som skulle kunna hjälpa mot dessa nya kalla känslorna som hade börjat prägla vardagen i mitt liv. Det hela började väldigt långsamt och oskyldigt med att sno cigaretter av min bror eller köpa av äldre elever på skolan. Sammtidigt som man började få höra om fester och hur kul det va att dricka alkohol då. Efter allt man hörde så var det ju inget konstigt att sno några öl av farsan på natten och dricka dem för att se vad det var frågan om. Effekten var beundransvärd! Att kunna må helt annorlunda från ena timmen till den andra var något jag innan dess inte hade kunnat drömma om! Det räckte inte heller med att man kunde ändra sitt mående och sina känslor så plötsligt, utan humörsvängningen var även positiv!
När man som 13 åring för första gången upplever detta är det revolutionerande. Särskillt om man är en tonåring som för första gången upplevt starka motgångar i sitt liv, det är lätt hänt att man tar den lösningen för givet väldigt snabbt då. Att säga det till sina föräldrar skulle såklart aldrig komma på fråga då man vet att man inte får göra det. Det gjorde bara saken ännu mer spännande! Det är då min resa i neråtspiralen började, även om jag inte visste det då…