Pedagogik

Hej kamrater, jag har fått den stora äran att skriva här på sidan. Jag börjar med en kort info vem jag är. Mitt namn är mathias och jag blir 38 år i mars. Jag har ett litet förstort intresse av opiater, jag la ner med att ha stål i armen för ca årsedan och har nu metadon. Jag bor på ett stödjande i Farsta nu. Tänkte inleda med att berätta vilken empatisk och kompetent personal som finns här som stöd. I början på december såg jag en kvinna jag känner sittandes ensam i skogen i ösregn. Jag frågade om hon ville följa med mig hem för att värma sig och få en bit mat, det lät nog bra för hon följde med. Väl hemma frågade hon om hon fick låna duschen, det fick hon såklart. Undersidan brassade jag käk. Vi åt när hon var klar och efter maten ville hon vila, så jag lånade ut min säng. Vi hade det trevligt och jag märkte inget speciellt med henne förutom ett dystert sinnelag, men sån var hon. Hon fick sova över… på morgonen efter jag kokat kaffe tänkte jag väcka henne. Det gick inte, hon var stel och askgrå i hyn. Jag fattade inte vad som stod på direkt, var nog i chock. Detta blev lite förmycket för mig att ta in, jag vågade inte sova på länge pga mardrömmar. Tillslut orkade jag inte, ville stänga av, hjärnan kokade. Det resulterade i att jag tog två Xanor stavar. Detta nämnde jag för personalen som jobbar här. Då svarade dom med ett urinprov, som var såklart positivt, det hade jag redan nämnt för dom. Deras sätt att stödja mig på var att straffa mig pga Xanor och låste mitt rum på stödet i en månad, hemlös igen… Men efter några dagar fick jag plats på Skarpnäcks gården under december månad. Måste äta nu, återkommer. Mvh mathias