Ibland uppstår behovet att närmare beskriva vad en brukare är och vad en brukarförening kan vara. Vi som företräder några av dessa brukarföreningar och som gjort gemensam sak under parollen "Inget om oss utan oss", har som ledstjärna att lämna definitionen på vad en brukare är öppen och upp till var och en. Det finns inget behov att ställa upp detaljerade byråkratiska kriterier på vilka som ska anses vara brukare. Vi menar att det bara kan finnas ett kriterium, ett subjektivt sådant; nämligen att den som definierar sig själv som brukare är en brukare. Det bör inte vara svårare än så. Det är när man ställer upp krångliga och detaljerade kriterier som de blir omöjliga att efterleva och vållar onödiga konflikter kring gränsdragningar om vem som är "äkta" eller inte.
Vi anser därför att man bör uppmuntra självvalda definitioner eftersom människor själva måste avgöra utefter sin egen upplevelse och erfarenhet. Detta av den enkla anledningen att alla människor har rätt att tala i egen sak. Att definiera sig själv som brukare, eller inte, är därför i första hand en självreflektion som varje individ måste få formulera själv.
Brukarföreningar har ingen fast ideologi att samlas kring, utan vi hävdar rätten att tala i egen sak, vilket är ett handlingssätt, en attityd, en arbetsmetod, det är därför brukarna själva avgör vilka frågor som ska drivas.
Vi som brukarföreningar har naturligtvis idéer och visioner som vi tror på och vill sprida och skapa förståelse för, men det viktigaste budskapet och utgångspunkten är "att få tala i egen sak". Det är vad vi menar med brukarperspektivet. Vi bestämmer inte vad folk ska tycka, det är upp till brukarna vilka frågor som ska drivas. En brukarförening kan på intet vis företräda eller ha den samlade populationen av brukares mandat. Vi talar främst för våra medlemmar, tillsammans och som stöd. Vissa frågor, erfarenheter eller politiska konsekvenser kan emellertid generaliseras, men det är något helt annat. Det betyder att vi helst ser att våra styrelser har brukare i majoritet. Eftersom vi kräver att få tala i egen sak är brukarna centrala, och att ha icke-brukare i styrelsen förfelar hela idén. Liksom det skulle förfela hela idéen med brukarråd om den utgår från att icke-brukare ska ha synpunkter på den vård brukaren är involverad i.
Anledningen till detta förtydligande beror bland annat på att RFHL polemiserar på sin hemsida (Läs länken. RFHL – en inkluderande brukarförening1) mot i synnerhet de brukarföreningar som har gått samman i nätverket "Inget om oss utan oss", en sammanslutning för de som vill hävda rätten att tala i egen sak. RFHL skriver bland annat:
Kritiken som RFHL förmedlar är emellertid svår att förstå eftersom den dels försöker sig på att kritisera själva "brukar"-begreppet och dels blandar ihop denna kritik med vad RFHL själva anser vara en idealisk brukarförening, nämligen sig själva. Retoriskt ifrågasätts själva brukarbegreppet genom att fråga vad en brukare är egentligen och om det är något meningsfullt alls med begreppet. Men som vi redan påpekat är den enda rimliga definitionen på en brukare den självupplevda.
RFHL har fastslagit att de är en förening2 för "människor med och utan egen erfarenhet av missbruk. Och att "förbundet antog namnet Riksförbundet För Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare och lade fast att uppgiften var att organisera människor med och utan egen erfarenhet av missbruk för en bättre vård och för bättre kunskap om vad narkotikamissbruk var." De driver ideologiska frågor som att vara "för alla medborgares sociala rättigheter, frigörelse från beroende, från fattigdom, från utanförskap och kontrollerande myndigheter"3 . Visst ska RFHL kunna organisera och inkludera människor som är både brukare och icke-brukare för denna ambition, och vi har inget alls att säga om det. Det är förstås värdefullt att det finns idéburna intresseföreningar som samlar alla möjliga människor med alla sina olika erfarenheter och kompetenser.
Men frågan uppstår varför RFHL anklagar brukarföreningar för att utesluta icke-brukare när det är brukaren som är vår valda kärnverksamhet? Vi förstår helt enkelt inte varför RFHL har blivit så provocerade av att några brukarföreningar har gått samman för att hävda sin rätt att tala i egen sak.
Vi lägger inga särskilda synpunkter på att RFHL vill se sig själva som en "inkluderande" brukarförening av anledningen att de inkluderar brukare, men av det följer ingen självklarhet att de därmed äger rätten att monopolisera brukarbegreppet eller att deras syn på hur en förening ska se ut kan vara vägledande för andra föreningar. Rätten att själva definiera oss och bestämma över våra föreningars verksamhet är förbehållet brukarna.
Undertecknas,
Svenska brukarföreningen
Stockholms hemlösa
(Medlemmar i nätverket Inget om oss utan oss)
Länkar
1 http://rfhl.se/stockholm/index.php?option=com_content&task=view&id=46&Itemid=1
2 http://www.rfhl.se/index.php?option=com_content&task=view&id=13&Itemid=35
3 http://rfhl.se/stockholm/index.php?option=com_content&task=section&id=4&Itemid=26
Se även SBFs remissyttrande till missbruksutredning angående brukarråd och brukarrollen.