Alprazolam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepinderivat. Det verkar kraftfullt ångestdämpande, är beroendeframkallande och är narkotikaklassat enligt förteckning IV.
För ungefär ett år sedan beslutade min dåvarande psykiater, att jag skulle minska min dos Alprazolam, från max 6 tabletter a ½ mg per dygn, till max 4 tabletter a ½ mg per dygn. Jag hade då stått på den tidigare ordinationen i sju år! Trots att jag absolut inte gillade denna dossänkning, så har jag försökt att följa hennes ordination. Det har därför varit ett mycket tufft och mödosamt år. Ibland när det varit som allra värst, har jag råkat överskrida ordinationen med en eller två tabletter. Men detta har absolut hört till undantagen, i det stora hela har jag uthärdat med max 4 tabletter a ½ mg per dygn. Mest beror detta på, att jag ibland har tagit mitt sömnmedel långt före läggdags. Sömnpillret har blivit som en extra ”femte” lugnande tablett, de dagar ångesten varit som intensivast. Vad har jag nu fått för tack för detta? Jo, nu vill mottagningens nya psykiater (utan att varken ha träffat mig eller talat med mig) att jag skall sänka dosen ytterligare, till max 3 tabletter a ½ mg per dygn. Sådant här gör mig mycket ledsen!
Vad är det egentligen som har flugit i läkarna numera??? Fattar de inte att de förstör mitt liv???
Jag har bett min samordnare inom psykiatrin (som meddelade mig chockbeskedet för en knapp vecka sedan) hälsa tillbaka till psykiatern ifråga, att jag varken kan eller vill sänka dosen ytterligare. Jag har tidigare fått intrycket, att denna psykiater verkar vara en resonabel man. Han har bl.a. beviljat höjning av min dos Lyrica, från 500 mg per dygn till maxdosen 600 mg per dygn. Vidare har han beviljat sänkning av min dos Olanzapin (en medicin som jag ogillar), från 10 mg per dygn till 5 mg per dygn. Jag tror därför att han tar sitt förnuft till fånga och inser, att förslaget om ytterligare dossänkning av Alprazolam inte var så bra. Om så inte sker, så kommer jag att klargöra två saker för honom:
För det första att jag inte klarar av en nedtrappning av Alprazolam på egen hand. Jag kommer att behöva professionell hjälp och förmodligen även inläggning på sjukhus. Det är visserligen sant, att medicinen i vanliga fall gradvis skall trappas ned och sedan helt sättas ut. Men detta gäller patienter som stått på höga doser i några veckor. Inte patienter som stått på höga doser i nästan åtta år!!!
För det andra, även om de lyckas trappa ner och kanske sätta ut medicinen ifråga (för jag antar att det är detta, som är deras slutmål med dessa dossänkningar), vad har de tänkt skall hända med mig sedan? Skall de sända mig tillbaka till det ”liv” som jag hade, innan jag kom i kontakt med psykiatrin? Detta ständiga ”bottenlösa helvete” av ångest och mörker, som var orsaken till att jag fick bensodiazepiner utskrivet till att börja med!? Tar de ifrån mig mitt Alprazolam, så ”sänker” de mig!