Först och främst vill jag säga att det är under all kritik att vi idag inte har fler sprututbyten. Forskningen har tagit våra kunskaper så långt att det inte längre går att ursäkta varför bara sex städer erbjuder brukare ett smittskydd i Sverige. Ännu mindre acceptabelt är det när det handlar om en marginaliserad och stigmatiserad samhällsgrupp, som är beroende av ett starkt skydd av samhället för att ha en chans att överleva. Vi är många som är sjuka och desperat livnär oss på livshotande risker, när samhället hade kunnat erbjuda oss alternativ. Alternativ där valet inte står mellan abstinens och Hepatit C. Alternativ där valet inte står mellan abstinens och att skjuta upp i sandlådan på ett dagis. Alternativ där valet inte står mellan abstinens och heroinöverdos.
Men trots att många av oss är sjuka och blir straffade dagligen av vår narkotikapolitik så är det inte skäl nog att undgå ansvar och vett, när det finns alternativ. För oss som går behandling är det jobbigt att se människor sälja och ta sina droger inne i samma lokal. Det är precis det vi, eller åtminstone jag, vill slippa se. Det finns ett alternativ; att åtminstone lämna lokalen eller området. Samma sak med människor som sitter och skjuter upp utanför sprututbyten. Det drabbar oss alla i slutändan varje gång detta händer och bevittnas, även om det bara är ett fåtal som beter sig olämpligt. Det är ofta de negativa händelserna som uppmärksammas, så vi behöver alla ta ansvar för att föregå med gott exempel. Trots att vi ser det som en rättighet och självklarhet att bibehålla god hälsa på samma villkor som alla andra, så gör inte alla det. Vi behöver arbeta aktivt för att övertyga andra om att harm reduction är fördelaktigt för alla.
Vi behöver övertyga andra om att ingen tjänar någonting på bestraffning, för oavsett hur svårt det är att vara brukare idag, så kommer vi brukare ta alla risker och hinder som står i vår väg för att slippa abstinens, för det är inte vårt förnuft som styr oss. Oavsett hur förbjudet och straffbart det är, så knarkar vi ändå, och vi kommer fortsätta knarka, jaga pengar och förstöra våra familjer om vi så inför dödsstraff. Vi behöver avkriminalisera allting vars lagstiftning skadar mer än skyddar.
Detsamma gäller prostitution. Internationella Amnesty har precis framfört att de kommer arbeta aktivt för en avkriminalisering av prostitution. De har lagt fram sakliga argument, och det är inte svårt att inse vilka enorma fördelar det skulle innebära. Samtidigt står svenska Amnesty chockade och näst intill äcklade. De hänvisar till att den svenska lagstiftningen är den som skyddar dessa utsatta kvinnor bäst, trots att den innebär minsta tänkbara skydd mot våld, tvång och utnyttjande. De hänvisar till detta, trots att prostituerade kvinnor jublar över hela världen över att de äntligen får en chans att på ett så säkert och tryggt sätt som möjligt sälja sexuella tjänster. Det är förkastligt att svenskarna på alla tänkbara plan känner efter för mycket, och tänker till för lite. Åsikter framför vetenskap. Dogma. Det är fruktansvärt att människor som inte ens blir påverkade för de mest utsatta människornas talan, när deras åsikter samtidigt inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut. Det här är varför det är så otroligt viktigt att människor engagerar sig politiskt, för vi behöver fler brukare och aktivister som talar för sig själva, och inte blir åsidosatta för att någon som inte ens blir påverkad/drabbad ska föra vår talan. Det är vi som vet sanningen.
Vi vill, kan och tänker föra vår egen talan.
Nothing about us without us!