Jag har en son som är 19 år har brukat brukat droger i över 4 år. Dygnet runt har jag letat efter honom. Varit en sån obekväm loppa på hans axel jag bara kunnat, allt för att störa honom. Det här är en kamp som jag själv fått ta med, för och mot honom. Jag har formligen skrikit hjälp i ansiktet på soc, långt innan han blev 18. Jag är lika ensam ändå i kampen.
För ganska precis 1 år sedan ville han bara dö, sen den dagen blev kampen om möjligt tuffare. Jag har varit en vidrig loppa på hans axel, jag har ringt honom, letat efter honom, släppt allt på jobbet för att springa iväg och jaga honom. Jag har vänt upp och ner på hans rum för att försöka hitta något, Jag har gjort allt som står i min makt och ännu mer för att störa honom. Ordet medberoende…jag hatar det ordet. Hur ska jag kunna åka bort och koppla av när jag vet det käraste jag har lever ett destruktivt liv med målet att d
För ganska precis 1 månad sedan, dundrade jag rätt in i väggen. Mina krafter var helt slut, jag var slut. Men ändå kunde jag inte ge upp honom. Jag berättade för honom hur jag mådde, det har jag sagt många gånger under den här resan, och när han verkligen såg hur dåligt jag mådde och att jag blivit sjukskriven sa han först: Jag drar iväg, jag kan lika gärna fortsätta mitt liv som jag börjat det, jag bara förstör för dig.
Vi pratade länge den dagen, sen satt han inlåst på sitt rum o grät floder. En timme senare kom han ut och sa: Mamma jag älskar dig, det här måste ta slut. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Men för att klara det måste jag åka härifrån på obestämd tid. Sagt och gjort, en plan började ta form och vi letade efter nåt bra ställe där han kunde få vara.
Nu befinner han sig på hemlig ort sedan 4 veckor, lämnar prover varje vecka, äter och mår rätt ok. Han har gått upp i vikt och han hjälper till med dagliga rutiner. Abstinens har han haft, men faktiskt har det gått bra ändå. Han säger själv att han har bestämt sig, han vill ha ett vanligt liv och så småning om bilda sig en familj.
Min kropp och själ är i chock, från att ha jagat dygnet runt till bara telekontakt varje dag. En stor skillnad.
Jag är fortfarande sjukskriven, men mitt i allt elände bestämde jag mig för att hjälpa andra som är i liknande situation Jag kan inte förändra världen, men kanske kan jag hjälpa nån.