Jag har gått i ett slags ide…men ett sömnlöst sådant. Tankarna snurrar och de vackraste av minnen blandas med de hemskaste mardrömmar som inte ens finns att hitta i en skräckfilm. De är nog sanna allihopa.
Försöker tänka på andra människor och världsproblemen för att få bort fokus från mig själv. Om man hjälper andra kanske allting ordnar sig i slutänden…vill tro det iallafall.
Jag funderar på om det finns ngn slags internationell läkarlicens, om det inte gör det vore det en ypperlig idé för jag har bra erfarenheter av läkarvård utomlands vilket är synd att säga om svensk sjukvård. De kan lära av varandra. Det finns självklart undantag…men jag är som sagt en gammal knarkare med allt vad det innebär. Trots det måste det bli sagt att jag faktiskt skulle få röntga ett par av de ställen som jag bett om väldigt länge. Heder till den doktorn då jag väntat på remiss i snart 14 år. Det är ganska länge tycker jag…
Jag har blivit en mästare på att hålla färgen, det är antagligen på gott och ont men barn kan ändå känna när man är ledsen och mår dåligt. Det är det värsta egentligen och det dåliga samvetet växer.
Det känns så hopplöst ibland
Hur kan man må så dåligt av att vara drogfri?