Godmorgon medborgare. Här sitter jag på balkongen och njuter av min allra sista frukostöl i den här lägenheten,och ser ut över Majorna, i den här förbannat vidriga underbara staden Göteborg. För det verkara faktiskt bli så. Flickan jag älskar vill inte ha mig längre, och jag högg direkt när en flickväns kompis skulle hyra ut sin etta vid Mariaplan i Stockholm över sommaren.
Vi har gått och trampat på varandra på dessa 20 kvadratmeter i GBG i två år, minus mina "semestrar" (tre avgiftningar, två behandlingshem), jag: fulblodsnarkoman, hon:en underbar, vacker, levnadsglad tjej som tycker om at röka en joint ibland, max.
Ni vet en sån där tjej som man bara måste vända sig om för att kolla in, även om man själv går med sällskap, när man går förbi henne på gatan.
Det gnistrar om henne.
Att ha fått vakna varje morgon med henne vid min sida under de här åren; fått se hennes nakna kropp kliva upp ur sängen…efter fem år gör hon mig fortfarande mållös. Jag brukar säga att jag bara har varit med en tjej för det känns faktiskt så.
Nu börjar jag gråta så mycket att jag inte kan skriva mer, återkommer strax, cigarett/öl/knark-paus.
Så, nu är jag människa igen.
Men jag minns allt annat också, alla uppslitande gräl, all stryk jag fått av henne (aldrig blivit örfilad så hårt av en människa förut hahaha), alla gånger jag smugit iväg och tagit en alldeles för svart fix vid fel tillfällen, alla gånger jag har svikit henne, jag: mitt egocentrerade jävla svin, har förlorat flickan jag vill dela mitt liv med, jag sumpade det bästa som någonsin hänt mig.
Det finns kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva, men om jag styr upp skutan, kommer in på programmet, startar föreningen här i GBG…vem vet, det är ju hon och jag, och det har det alltid varit, ända sedan hon sög av mig i sin lilla studentlägenhet i Karlstad i januari 2008. Kanske t.om innan dess, när jag tjackad stod och stirrade ner henne på krogen och på fester, då vi bytte dom där blickarna som säger allt…
Nåväl, hon kommer alltid finnas i mitt liv på ett eller annat sätt, och jag tänker göra allt för att få henne tillbaka.
Jag vill passa på att be om ursäkt för mitt senaste inlägg här, det var idiotiskt och respektlöst, jag var full och förtvivlad, skräckslagen helt enkelt.
Idag flyttar jag till Stockholm, kommer fram på kvällen. Kommer gå till Brukarföreningen det första jag gör i morgon bitti, kanske ses vi där?
Tack för att ni läser, tack för all respons, verkligen tack! Jag hade aldrig trott att så många skulle vilja läsa mina rader. På tal om dom, halva meningen med flytten är också att jag ska skriva klart min debutroman…
I tjänsten
Paul