G W Persson har länge kritiserat Polisen som en icke fungerande organisation. Hans program iTV4 har uppmärksammat den stora procenten ouppklarade brott, bl a 2 % inbrott klaras upp, 58 % narkotikabrott (hur stor procent var “ringa narkotikabrott” framgick inte). Den siffran är inte överraskande, att jaga de som är beroende ökar statistiken. Alla som blivit kända som narkomaner kan tas av polisen närhelst. Hörde senast om en metadonpatient som utan anledning haffades, sattes i cell, blodprovs togs, som inte visade några illegala droger. Han hade inga droger på sig men pga kriminaliseringen av personen, dvs att ha något i blodet kunde man hålla kvar honom inlåst över natten. Det orsakade också förutom förnedringen oro hos anhöriga som inte visste var han var. Det är vardag för många, att det går till så.
Det är ingen hemlighet att poliser har order ovanifrån att främst inrikta sig på de som är drogberoende, dvs de mest utsatta i den här hierarkin. Till syvende och sist är det riksdagen som beslutar i frågor om narkotikapolitik. Jag hoppas att Beatrice Ask och övriga lyssnar till William Pärtzells interpellationer, att hjälpa de svårt heroinberoende i stället för att trappa upp det här kriget som faktiskt pågår. Det skulle ge återverkningar i den kriminella världen, som ju lever på att vissa är starkt heroinberoende. Jag vill åter hänvisa till Ted Goldbergs forskningsarbete.
Rikspolisens taleman fick igår svara på polisers egna erfarenheter av den ”kultur” som råder inom kåren. Kritik mot ledningen bestraffas, karriären hotas. Givetvis tillbakavisade talesmannen att sådant förekommer, de är ”öppna” för kritik.
Genom att göra ett problem som hör hemma inom sjukvården till ett brott och polisärende har många brott skapats.