I SBF gör vi ingen skillnad på dem som använder narkotika köpt på den illegala marknaden vs de som får det utskrivet av läkare. Vi använder begreppet narkoman i båda fallen (eller knarkare för den som så vill).
Vi ser inte att det är något skillnad på beroendet utan att skillnaden ligger i hur man får det narkotiska preparat man är beroende av. Anledningen till att man som underhållspatient lever ett annat, laglydigt och produktivare liv sitter ju inte i själva preparatet (dvs att själva metadonet gör mig laglydig, heroin gör mig kriminell) utan i det faktum att jag inte längre måste begå brott och genom den livsföringen exkludera mig från det vanliga samhället.
Ordet narkoman betyder; Människa som använder narkotika (regelbundet). Medicin ÄR ofta narkotika så vi ser ingen motsättning eller självklar skiljelinje mellan dem.
En person som dagligen tar morfin mot smärta är narkoman OCH patient, detsamma gäller oss i substitutionsvården.
Att ställa upp på KRIS nedsättande syn på narkomaner (de hade en kampanj mot Subutex; “lagligt knark är också knark” förra sommaren), vore att stigmatisera och marginalisera dem av oss som befinner sig ute “i kylan”. Istället väljer vi att som tänkbar respons svara; Javisst. Än sen?
Att vara narkoman betyder inget annat än att man använder ett narkotiskt preparat, och det gör vi ju! Det faktum att vi får det via sjukvården gör oss inte till bättre människor, men väl till mer lyckligt lottade!
Ha det gott i den sköna försommarvärmen alla narkomaner, patienter och ni andra oxå!
Kikki Paulsrud,
ordf Sthlms BF