Sitter här och sväljer och sväljer…och funderar. Jag skulle vilja vara ngn helt annanstans. I Sydamerika, eller iallafall…bland vänner.
Det är så många som inte finns mer…och jag saknar så det skriker i hela mitt inre och det knappast går att andas.
Saknar dom…saknar heroin, saknar morfin, saknar… Jag tror att jag egentligen fortfarande hatar knark…men som jag brukar säga. Morfin är inte knark…det är medicin.
Not to worry though…för jag har inget.
Det verkar fattas något i mig…som blir lagat av vissa droger och då menar jag inte bara i känslan och själen. Till och med allergin försvann och jag blev bara normal. Det är väl konstigt?