Brukare och Ombud för sig själv.
Konflikt med LARO-mottagningen.
Förståndet försvann, en smutsig konflikt med en mindre lokal beroende mottagning, regi Beroende Centrum Stockholm eskalerade tills vården "smutsigt", abrupt, drogs in oväntat en dag. Inget liknade egentligen sjukvård, från optimal effekt av underhållsbehandling i många år till total tragedi. Föll under en nedtrappning, kvick efter 12 år på 32mg Buprenorfin till 0mg med mottagningens goda insyn. Envis visste jag inte hur funktion och Svenssonliv i stabiltläge över 10 år kunde bli till mående och refferenser inte många millimeter från när jag lämnade dem en dag 2001. Att andra läkare inom Beroendecentrum reagerade på mitt mående det år 32 mg blev till 0mg ignorerade jag dum o deppig.
Min mottagning Liljeholmsberget: Det är vid de här tillfällena av osämja man märker om det finns någon etiskgräns. Hade därför börjat trappa ned Subutex, visste inget annat vis att komma ifrån Beroendevårdens grepp.
Detta dogmatiska styre skedde utan insyn eller vad som kan anses vara "korrekt" inom vården". Bortom all insyn, sjukvårdslagens etik och moral, utanför både BCS regler och Socialstyrelsens riktlinjer.
Dumt trodde jag att dessa ytterst skulle ligga till någon slags grund. Vara ett moraliskt stopp. Men etiskt
hade det ringlat kring de flesta tänkbara andra avvarter och hopplockade varianter än en god vård.
I bagage fanns en annan mottagning inom BCS -sju års respektfull behandling även den i Beroende Centrum Stockholms regi, dels på LARO mottagning Huddingesjukhus avdelning I66 vidare till Skärholmens lokala Beroendemottagning. Rena drömmen mot Liljeholmen.
Men Skärholmens mottagning delades tyvärr och vi hamnar nu på en ny mottagning i Söderort, precis på gränsen till Södermalm. Vi hade inte en aning om vad som väntade och när första besöket var över förstod vi knappt vad vi upplevt.
När en behandling fungerat bra och länge som tidigare blir villkoren tillslut bättre och bättre, även behandlingsramen mindre snäv.
Att då komma till ett nytt ställe och få regler och en struktur som påminde mer om de tuffa, ohumana avgiftningsavdelningarna på 90-talet, en chock. Men därifrån till att tro att man ska bli hörsammad, utveckla en bra relation, men drabbas av lögner och repressalier minst sagt tråkigt.
Konflikten eller fighten pågick från dag ett till åratal. Lågvatten,
1-0 till dem vidare 1-0 till oss. Detta är inget dålig skämt utan var verkligheten för oss Brukare i Söderort. År av undermåligt bemötande, frånvaro av etik vilket hade pågått lika länge som mottagningen funnits.
Glömmer det allra viktigaste som gäller i nästan varje konflikt, speciellt inom vården.
-Att inte vara ensam, det sker lätt i skymundan ändå.
Började i tron av möjlig upprättelse och önskan om samförstånd. Driver frågorna som eget ombud, utan skydd, utan insyn, utan Brukarföreningen och utan andra Brukare, utan att blanda in BCS administration eller Patientnämnden hela vägen.
Det viktigaste för att på något vis -utifrån uppmärksamma beroendemottagningens regelbrott och få till den viktiga insyn i det ofattbara som skedde, samt ett slut på deras agerande.
Negativ följetong
Denna negativa följetong började efter en bra vård och respons från BCS, följsamhet. När vi flyttades dit hade vi sju helt drog och återfallsfria år och bra erfarenhet av BCS. På den nya mottagningen -var strukturen sedan de slog upp dörrarna år 2007 fyrkantig och oföljsam. Att det hänt mycket på sj6 år och att vi vuxit och kommit tillbaks in i samhället betydde ingenting längre.
Det händer även några etiskt inkorrekta händelser som jag aldrig någonsin upplevt liknande tidigare inom vården. Får återkomma till detta längre fram i bloggandet.
Dumt nog krävde jag rättigheter som Brukare på den nya mottagningen som så i stort skillde sig från Beroende Centrum Stockholms andra lokala mottagningar och annars rådande kultur.
Doktorn – måste helt enkelt ha blivit ordentligt provocerad av detta att jag ansåg att vi brukare hade rättigheter och att mottagningen skulle ta vid där de andra slutade. Det var då konflikten började 2007 och höll i sig till en helt oväntad och plötslig utskrivning -en repressalie efter ett bråk nör tystnadsplikten kom på tal (fortfarande drogfri utan återfall) år 2012. Stämningen smittade av sig på hela personalkåren, enligt dem hade doktorn överlag en modell som var fyrkantig. Inget vidare
hälsosamt för oss Brukare som flyttats över från Skärholmens beroendemottagning. Utöver i vårt fall var detta efter sju helt drogfria år. De fördelar som ingick med tiden försvann direkt.
Praktiskt gick det inte att styra minsta lilla detalj och synsättet förundrade med så mycket fördomar och moraliserande innehåll som sken igenom i behandlingen.
Detta påstående uttalades faktiskt av chefs SSK efter vi hade haft kontakt närmare 4 år, hade då närmare tio års drogfrihet. Hon sa till mig på det möte vi trodde vi skulle ses sista gången något hon burit på sedan dag ett;
-att ingen av er alls, ingen av patienterna på LARO behandlingarna, går någonsin att lita på. Alla bara ljuger och säljer sina doser och fuskar. Jag tror inte det finns en enda som faktiskt sköter behandlingen. Det synsättet hade märkts hos chefs sskn men inte uttalats rakt ut. Det slutade med att jag tröstade henne, senare när jag fick tillbaks henne visade hon upp en mjukare attityd men svek fult.
Som ett exempel på hennes tänk blev det fler urinprover månad för månad, trots drogfri tid 10 år. Då vi skötte behandlingen var de också rena. Inte för att det gladde någon där. Tvärtom.
Mängden urinprov ökade trots inga återfall
Jag har aldrig varit med om Urinprover med ökande mängd stickor månad för månad, år för år. Det kunde hör och häpna vara över 15 stycken stickor i våra urinprovsmuggar. Vilka kostnader… Men enligt henne kunde det inte gå bra, alla lurades. Så kostnaden hamnade inte i fokus när hon skulle sätta ditt alla oss fuskare.
Att jag inte förstod bättre, det kunde inte bara vara så att man skötte sig, trots att det faktiskt fungerat i över sju år. Fick inga varningsklockor att jag ensam stod helt emot läkare och SSK. Blev först förvånad över det gammalmodiga dogmatiska bemötandet, men att dumt strida själv och tro att de skulle hörsamma och förändra sig har jag inga ord kvar för.
Fler for illa i gruppen Brukare
Det var som sagt inte bara vi som for illa under åren, läkaren skulle senare komma att visa upp helt andra sidor -att det dogmatiska sträckte sig långt utanför Urinprovsrum, obefintliga läkarsamtal och totalt ojämn maktfördelning.
All min sans verkade ha runnit ut på kuppen, att då utan eftertanke stå ensam och i beroendeställning, där det tillskillnad mot den vård jag fått tidigare utan överdrift -nästan helt saknades de etiska stopp som annars finns som sjukvårdslagar som följs inom vården. Lagar och enhetschefer som kunde ha blandats in i ett tidigare läge. Den respons jag faktiskt fick när jag bad om hjälp från BCS var över förväntan och god. Jag hade inte väntat mig det efter att under åren 2007 till 2012 börja se på mig själv som mottagningen, glömde bort Brukarens rättigheter eller normala förhållningssätt.
Det var dock inte någon normalitet dessa år.
Brukarperpektivet
Det var också synd med tanke på de utöver oss som for illa där att vi inte använde oss av både Brukarföreningen för att få fram Brukarperspektivet men även BCS organisation som var behjälpliga i andra ärenden.
Ensam i en konflikt med teamet
Ensam, arg över allt vi råkat ut för, var jag mitt eget ombud. Inget vidare smart. Hur kunde jag vara så dum? Gick så hårt till att det efter flera år fortfarande finns konsekvenser i hela livet.
Vill tipsa fler brukare i LARO programmet om det som aldrig kan påminnas förmycket om, be om hjälp vid konflikt, olika synpunkter, löften som bryts.
Konflikt? Använd er gärna av Ombud och Beroendevårdens patientsäkerhetsombud
Ombud, tips, medling, stöd, information, kunskap hur riktlinjer och vården ser ut -är några delar av stöd i olika form som du som brukare kan ha god hjälp utav Svenskabrukarföreningen.
Tack för att ni är den Brukarrörelselse vi har idag!
Solidaritet
Harmreduction.
TACK
♥
Annika Samuelsson Cederberg