En fjorton årig pojke , full av äventyrslusta och sökande efter något, men vet egentligen inte efter vad. Bara att en känsla av tomhet ska fyllas av något. En lite äldre kompis frågade , ska vi testa och ta amfetamin i helgen,( hasch hade jag rökt några år redan) Jag var direkt på det förslaget, pengar lämnades till en ännu äldre kamrat och vi väntade o väntade. Helgen kom och vi fick våra två kabbar med amfetamin.
Efter att ha knaprat det och spelat kort med dålig blod cirkulation osv , så blev jag inte så väldigt imponerad. Lite senare , snarare 1,5 år senare. Hade då börjat umgås med äldre kompisar där drog intaget var en livsstil och användadet var dagligt, främst central stimulantia/amfetamin.
Jag ville ju inte vara sämre själv så jag gjorde som de äldre och även mina föräldrar. Jag: hej skulle jag kunna få köpa lite av dej sa jag ,efter att ha samlat mod till mej under hela dagen. Svar: nej men om jag får slå i dej (dvs ge mej intravenöst) så bjuder jag på det. Och det är dubbelt så mycket mer än om du skulle betala för en dos. Jag kände mej så jävla speciell och utvald, för just den killen hade hög status och stor respekt med sej i den världen, han var dessutom väldigt hård och våldsam.
Jag svarade direkt schysst och kunde knappt bärga mej. Sätt dej ner på toa stolen och ge mej armen. Sen tryckte han i mej en dos , och jag minns känslan och mina tankar än idag.
Så här mår alla människor hela tiden och så här ska jag må varje dag. Tomrummet var fyllt och mitt liv hade fått ett innehåll. Därifrån och en vecka framåt sov jag inte på 6 dygn , och tomrummet som uppstod efter denna ”färd” var större än det jag kände innan.
Nu var jakten igång och ingenting jag visste något om, kunde stoppa den process jag satt igång. Med min låga självkänsla , samt några olyckliga omständigheter i livet som hänt, och hände så blev det en väldigt lång tur jag gått igenom.
Om jag själv skulle sätta rubrik på mitt tidigare liv så skulle det nog bli något av följande eller allihop tillsammans, sorg , vansinne , tragik.