I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, “frivilligorganisationer” och olika aktiebolag oemotsagt bygga upp hela sin grund på våra hemlösa människor. Därefter har dessa ”hemlöshetsaktörer” med bland annat statliga och kommunala medel tillåtits växa både till antal och i storlek med förljugna välformulerade bidragsansökningar om att de hjälper hemlösa människor.
Men kan det verkligen kallas hjälp om aktörerna inte kan hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av? Vilket av ordet hemlös rimligtvis är ett tryggt hem med möjlighet till ett privatliv.
Då orsaken till hemlöshet inte kan avhjälpas med den hjälp som erbjuds idag, blir dessa verksamheter alltså kvarhållande. Med dessa hemlöshetscementerande åtgärder skapas samtidigt en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer. Detta görs med allas goda minne på hemlösa människors bekostnad. För att alla dessa i grunden verkningslösa system ska ges möjlighet att expandera, behövs självklart även också ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i vårt land påvisar. Detta trots alla olika försök från ansvariga att dölja detta genom att försöka omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder, vilket är avsaknad av ett tryggt eget hem och inget annat.
Denna i grunden mycket uppenbart ineffektiva hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 kronor om året. Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära!
Eller är det just därför kostnaden är så hög?
Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att “hjälpa” hemlösa fördelar 600 000 mellan sig på varje hemlös för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!
Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?
Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett någorlunda värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.
Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.
I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!
Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.