Jag hoppas ni alla har haft en bra början på helgen, min har varit helt fantastisk hittills! Började morgonen med att hämta medicin med Linus, sedan promenerade vi lite och köpte smarrig frukost på ICA. Massor av frukt, vegansk chokladdryck och lite fikabröd som vi satte oss och åt på en bänk i Zinkensdamm med utsikt över vattnet och staden, i solskenet. Det var jättemysigt, trots att vi drack igår och huvudet inte riktigt ville hänga med i samma tempo.
Jag känner stor skillnad på både min psykiska och fysiska hälsa nu efter 4 dagar i programmet, och det blir bättre för varje dag. Den suddiga hinnan som omgett mig sista åren börjar försvinna, jag känner mig mycket mer närvarande i verkligheten och "med i matchen" nu. Har även fått höra att jag har fått en annan röst, haha! Inte det där rosslande, sega tonfallet längre. Stressen över att jaga pengar och droger, den ständigt överhängande rädslan över att torska för någonting, känslan av att vara kriminell och sveket mot omgivningen är redan som bortblåst. Jag har verkligen gått in i sub-programmet med motivation upp till tänderna, och det känns verkligen som att jag kommer att fixa det här. Jag känner mig nästan megalomanisk, men det hör väl till min diagnos. Det är så typiskt mig att, under mina toppar, dra på mig alldeles för mycket uppgifter och ansvar tills jag bryter ihop i en enda stor krasch, där jag drar ner rullgardinerna och stänger av mobilen i 3-4 dagar och bara sitter och pundar ner mig helt, svälter mig själv och skallar väggen. Men nu är det bannemej slut med det beteendet. Medicinen hjälper mig verkligen att komma på fötter, och om 3 veckor på utvärderings-mötet ska jag ta upp att jag vill börja få terapi. Jag känner mig redo för det nu, och jag ser verkligen fram emot att få lära känna vem jag egentligen är, kunna utvecklas och lära mig kontrollera min enormt impulsiva personlighet. Medicin är ju bara en av pusselbitarna, om jag vill komma någonstans det vill säga.
Det är mycket som kommer gå framåt nu, det känner jag på mig. Jag har hela sommaren framför mig, och jag är glad att det är just i Stockholm jag blir "låst" i 6 månader för att gå till kliniken. Jag älskar Stockholm, jag älskar de omkring mig här, jag har ett tryggt hem, jag är ung och med hälsan i behåll har jag verkligen ingenting att klaga över!
Besökte även brukarföreningens lokal vid Globen igår, det var ett tag sedan jag var där och det var jättekul att se allihop igen! Verkligen jätteroligt! Mår alltid så himla bra varje gång jag går hem därifrån. Även därför jag är på så bra humör idag, har saknat Tina och de andra och ja, ni är lite som en bonusfamilj för mig.
På tisdag klockan 17.00 är det SBF:s årsmöte, kom gärna och var med och påverka! 🙂
Ha det fint. Kom ihåg att ni alla är värdefulla, och tycker ni inte det själva – kom ihåg att det alltid finns andra som tycker det! Kramar.