Idag hörs orden ”evidensbaserad kunskap” basuneras ut i olika sammanhang av oförstående människor lika ofta som amen i kyrkan.
Vad kan det vara för ”evidens” man söker hos människor utan ett tryggt hem? Det kan väl inte finnas något som har mer evidens än ett tryggt hem när över nio miljoner människor i Sverige behöver det.
Men denna evidens tillämpas dock inte när det gäller våra hemlösa. Det finns många tillvägagångssätt att kringgå de mest självklara och grundläggande behoven för att möjliggöra ”evidensbaserad” forskning.
Men den vi använder oss av på våra hemlösa måste vara den människovidrigaste av alla. Där tar vi bort det trygga hem vi alla andra behöver för ett någorlunda fungerande liv. Vi hoppar helt enkelt över grunden för att kunna forska på dessa människor. Då först hittas saker att forska på.
Det kan vara vad dessa människor har för missbruksproblem, hur den psykiska ohälsan ser ut, hur kriminella de är, vilka somatiska sjukdomar de får, hur deras tandstatus är. Man forskar på deras barn och så vidare… Forskningen (fantasin) har inga gränser.
Men vart i all denna forskning finns en hållbar ”evidens” om grunden för forskningen inte finns med i sammanhanget?