Skåne Brukarförening hade för någon dag sedan besök av Magnus Andersson, kurator på sprutbytet i Malmö sedan många år. Magnus går snart i pension och vi hade bjudit in honom för att föreläsa om hur det sett ut på sprutbytet genom åren. Det var den första föreläsningen vi ordnade på Skånes Brukarförening och det gick rätt bra. Man lär sig om hur man ska lägga upp saker o ting, hur man kan göra. Det behöver inte vara så komplicerat – huvudsaken är ju faktiskt att det händer lite o att man för ut kunskapen:)
Magnus visade bilder och berättade hur sprutbytet utvecklats från att i början mer ha varit en vårdinrättning som erbjöd sterila sprutor och kondomer till att numera vara ett ställe som förutom att just erbjuda rena verktyg, vilket är nog så viktigt o själva kärnan i verksamheten, till att vara ett “serviceställe” med mycket att erbjuda. Man har provtagning för HIV/Hepatiter o andra sjukdomar. Man vaccinerar mot HepB, man har barnmorska, man tar graviditetstest o man erbjuder samtal o s v. Det är ett komplett ställe så som ett sprutbyte är tänkt att fungera. Man känner ofta folket efter många år, bemötandet är viktigt o man får en relation till många. Man ska tänka på att detta var något relativt nytt i Sverige i slutet av 90-talet(Lund hade startat ett sprutbyte något år innan) och man har utvecklat det efter hand som man sett behoven.
Magnus berättade en sak som är ett bra ex på hur man kan jobba: När frågan om HIV var som mest uppmärksammad under mitten o slutet av 80 -talet så fanns det personer man hade hört om som möjligen kunde vara HIV-positiva men kanske inte var medvetna om det själv. Man hade svårt att få tag på personen man ville testa. Man var från sprutbytet oroliga för personen, ville ta ett test för att då kunna informera om hur det låg till. Det är också en smittskyddsfråga. Efter en tids frågande så fick man till slut ett telsamtal om att personen möjligtvis kunde befinna sig på ett visst ställe. Personalen från sprutbytet tog då en taxi ut till det här stället och erbjöd personen ett test men hon/han var inte alls pigg på det, ville inte alls testa sig. Då satte sig en av systrarna och snackade ett tag, bjöd på cigg och efter en stund gick det bra att ta testet.Lite vanligt mänskligt bemötande kommer man långt med ibland:)
Testet var positivt, man kunde då inleda behandling och sätta in bromsmediciner. Personen det gällde lever idag och det fungerar bra. Ett bra ex på kreativt, uppsökande arbete… Det visar också att man har gott om hjärta i verksamheten.
Tyvärr fick vi ett samtal att en brukare o kamrat gått bort efter en längre tids sjukdom just i slutet av föreläsningen, så det blev tråkiga nyheter på ett för övrigt bra besök.
Skånes Brukarförening