Fentanyl – guds gåva till människan. Jag tyckte så…på riktigt.
Jag blev översmart och mig själv, det är värt jävligt mycket för någon som aldrig kunnat tänka ordentligt och som varit rädd i hela sin barndom. Det fungerar kanske inte likadant på mig som på andra, kanske på grund av att jag har Ross syndrom vilket är både harlequin och ett annat syndrom. Harlequin betyder häst vilket är intressant och vissa tror att jag är född heroinist/morfinist, mycket pga att pupillerna alltid varit onormalt stora. Jag tål också onormalt stora doser av opioder vilket bla har resulterat i att jag under ett kejsarsnitt flera år efter fentanylbrukandet hade full känsel under ingreppet. Då kände jag mig ganska liten på jorden.
Jag och min man tyckte att Fentanyl var världens bästa kärleksdrog.
Det tycker jag fortfarande.Tyvärr finns det en baksida med allt här i livet och det slutade med att fentanylet var det viktigaste för mig men mest för att kunna överleva och pga smärta. Min man och familjen kom tätt efter…det var så det blev och avtändningen var inte av denna värld. Som ur en film med exorcisten och jag fick psykos…men det var också väldigt mycket pga vissa människor runtomkring.
Jag önskar att det gick att ta utan att behöva öka dosen och utan avtändning för suget försvinner inte, då hade det gjort det vid det här laget.
Det är ett livslångt beroende
Min man var och är fortfarande värd mest, han är ljuset i mitt liv och den ende som kunde få mig att skratta.