Älskade, älskade unge
Om du bara visste hur mycket jag älskar dig och din bror, det går inte att beskriva med ord. Jag är så stolt över er båda. stolt över hur fantastiskt duktig du varit i kampen att bli fri. Det är fortfarande långt kvar men du har gjort ett otoligt jobb. Du är en kämpe!
Jag vet inte hur många gånger jag har haft lust att bara ta dig och dina saker för att slänga ut genom dörren. Du har under dom här åren slängt ur dig och gjort så mycket skit att det är omöjligt att tro. Ändå har jag stått kvar och tillåtit dig ha mig som bollplank, för nånstans har jag hela tiden vetat att det inte är du som pratat, bråkat och stulit. Ibland har det varit fruktansvärt svårt att tänka så, dom gånger du varit som värst. Det har varit beroendet. Jag har valt att bita ihop och bara svara: Ja, ok. Innerst inne har jag haft lust att be dig hoppa o flyga då. Men skulle jag ha gjort det hade det bara blivit värre. Man kan inte bråka någon från ett beroende.
Jag har gjort det jag trott varit rätt, stått bakom dig i ur o skur. Jag har jobbat bakom din rygg, om du bara visste hur mycket jag vet om det liv du levde. Jag har lärt mig ställa frågor så den som svarar inte vet vad den egentligen svarar på eller ens uppfattar att det är en fråga. Jag har jagat dig i det tysta, jag har jagat dig när du vetat, jag har varit ivägen och jag har stört dig så mycket jag bara kunnat. Jag sa till dig en gång: Du vet mycket, men jag vet mer. Det stämmer än.
Länge beskyllde jag mig själv för att din livsstil var mitt fel, länge gick jag och funderade på vad jag gjort för fel. Idag vet jag att det inte är mitt fel. Du själv gjorde valet att prova sedan rullade det bara på till tyngre och tyngre. Du har gjort ett alldels fantastiskt bra val nyligen, det är att försöka komma ifrån drogerna. Och du gör ett så jäkla bra jobb. Du är en fighter.
När jag blickar tillbaka, speciellt på sista året knyts hjärtat ihop. Det har varit så galet år, så galna val. Jag kan fortfarande inte fatta att du plötsligt befann dig i en värld jag inte trodde fanns. Mitt bland skulder, mordhot och droger. Det är ofattbart. Härom dagen pratade du om alla skulder och sa: När jag börjar jobba och får lön ska du få tillbaka alla pengar. Älskade unge, du betalar skulden genom att må bra, vara frisk och leva det liv du är värd att leva. Pengar är bara pengar ditt liv är värt så mycket mer.
Om någon skulle fråga vad jag skulle ha gjort annorlunda i den här kampen, så skulle jag svara: Ingenting, jag skulle förmodligen gjort på samma sätt. När du äntligen kom till den punkten att du ville bort från drogerna och du varit utan i 2 veckor sa du till mig: Mamma, om jag vetat det jag vet idag hade jag tagit bussen till ett behandlingshem och tvingat mig in. För du är värre än både kriminalvården och behandlingshem. Dom orden fick mig att le, för det måste väl ändå vara en bra referens. För ett par veckor sedan kom du och sa till mig: Mamma, om alla hade en mamma som dig skulle världen se annorlunda ut. Jag blev obeskrivligt glad, med dom orden bekräftade du att jag gjort rätt för dig i kampen. Och jag kommer att leva länge på dom orden.
Så länge jag finns kommer jag att vara med och stå bakom, jag kommer kanske inte uppskatta alla dina val och är det så får jag göra det bästa av situationen.
Mamma