Idag är en mindre bra dag. I kontakten med anhöriga blir jag påmind om saker jag ångrar eller rättare sagt jag önskar att jag hade vetat bättre. Häromdagen slog det mig vilken stress det måste ha varit för min son då jag förordade ”drogfritt”. Han försökte verkligen. Hans ständiga misslyckanden gör mig ont tänka på och vad det innebar för hans självkänsla/självförtroende. Han gick in i alla behandlingar med stora förhoppningar. Jag kan förstå att mina ambitioner på den tiden trasade sönder honom mer än vad de hjälpte. Efter att ha läst i Kakkos bok ”Heroinberoende” om den fysiska stress hjärnan utsätts för, förutom all övrig stress omgivningen lägger på en drogberoende, så vore det väl något för vården att ta fasta på. Att ”avstressa”. Läkare känner ju väl till hur stresshormoner fungerar.
Kenta skriver inlägg, som jag direkt kan härleda till min sons mående. Det är bedrövligt att inte Kenta får den hjälp han behöver. Han och alla andra som är hänvisade till svarta marknaden.