Blandade känslor

Ikväll kommer min son hem, för att vara hemma över julen. Jag ser fram emot att få träffa honom och åter få krama honom, samtidigt är jag rädd, jätterädd. Jag vill självklart fira jul med honom o ha honom här, jag är rädd att han ska dra ut o träffa sina gamla vänner o ta ett återfall, igen. 

Han har försökt sluta tidigare, 2 veckor max har han klarat det då. Man dör lite inombords för varje återfall han tar. Han säger att han egentligen inte velat sluta tidigare och därför har det varit så lätt att ta ett återfall. Han menar att han denna gång verkligen vill sluta, han har insett vad han ställt till med under tiden han varit borta. Återigen kommer analysen på hans ord. Jag vill tro honom, jag försöker verkligen att göra det. Men jag kan inte, kanske är det så att jag inte törs tro på honom. Att det blir som ett skydd för mig själv att inte tro på honom. Jag vet inte. Det är så jäkla svårt.

Ikväll kommer min son hem, för att vara hemma över julen. Jag ser fram emot att få träffa honom och åter få krama honom, samtidigt är jag rädd, jätterädd. Jag vill självklart fira jul med honom o ha honom här, jag är rädd att han ska dra ut o träffa sina gamla vänner o ta ett återfall, igen. 

Han har försökt sluta tidigare, 2 veckor max har han klarat det då. Man dör lite inombords för varje återfall han tar. Han säger att han egentligen inte velat sluta tidigare och därför har det varit så lätt att ta ett återfall. Han menar att han denna gång verkligen vill sluta, han har insett vad han ställt till med under tiden han varit borta. Återigen kommer analysen på hans ord. Jag vill tro honom, jag försöker verkligen att göra det. Men jag kan inte, kanske är det så att jag inte törs tro på honom. Att det blir som ett skydd för mig själv att inte tro på honom. Jag vet inte. Det är så jäkla svårt.

Jag önskar att jag hade nån som kunde hjälpa mig, råda mig, ge mig tips. Jag har varit i kontakt med NOVA och haft ett par samtal där. Det gav mig inte mycket, det var mest prat om hur jag mår. Inte riktigt vad jag vill prata om. Jag vet hur jag mår, jag behöver ingen som berättar det för mig. Jag behöver någon som kan hjälpa mig med min son. Ett råd kan väl inte vara så jäkla svårt att slänga ur sig. Mig kan jag ta hand om sen, sonen ska hjälpas först. 

Så nu kommer han alltså hem, det ska bli underbart att få krama honom igen, att se honom. För hur det än är och vad han än har gjort så älskar jag denna kille. Jag kommer alltid stå bakom honom. Jag kommer inte alltid att gilla hans val, men jag kommer att finnas med honom så länge jag finns. Och jag kommer att hjälpa honom varje gång han behöver hjälp, på ett eller annat vis ska jag kunna hjälpa honom.

Inatt låg jag och tänkte på året som gått. Ett år jag önskar att ingen annan ska behöva gå genom. Det har varit överdos, skulder, mordhot, droger i massor, ängslan, oro, förtvivlan, ensamhet, rädsla, skräck, det har även skratt och massor av kärlek mellan oss. Han och jag har alltid haft samma humor och skrattat mycket, jag tror det har hjälpt oss en del. Fortfarande tror jag på att det är mer hjälp att hela tiden finnas bakom än att kasta ut och vända i ryggen. Men jag vet inte.

Ja ja, en dag i taget. Först i kramkön ikväll står jag, alla andra får ta nummerlapp. Dom 10 första lapparna är mina.Jag läste någonstan ett citat:” Att vara förälder är att lära sig om styrka du inte trodde du hade, att handskas med rädslor du inte visste fanns”. Men det är också kärlek du inte trodde var möjlig. Det citatet stämmer så bra tycker jag.

Märkligt det där med styrka, när man kommer till punkten då man känner: att nej, nu orkar jag inte mer. Jag lägger mig ner och slutar existera, jag kan inte längre. Så tar det inte många timmar förän man flyger upp och tänker: Nej, nu jävlar ska det ta stopp. Känslorna man nyss hade omvandlas till ännu större styrka och man går in ännu hårdare i kampen om sitt barn. Så har det ialla fall varit för mig, men vad vet jag hur det är. Det här är min sons kamp och jag är med i den. Jag slåss med näbbar och klor för att hjälpa honom. Och jag hoppas jag gör rätt val, jag hoppas jag gör rätt i kampen. Jag får som sagt gå på magkänsla och förnuft, det är all hjälp jag haft under hela resan.

God jul till er alla kämpar!