Beppes blogg nr 2

Beppe här igen: Jag har arbetat inom beroendevården i många år, har arbetat både med medicinfri och substitutionsbehandling. För ca 3 år sedan blev jag sjuk och har därför själv fått anledning att pröva på den Svenska sjukvården – därför har jag nu kunnat revidera mina egna gamla åsikter i narkotikafrågan. En annan bidragande orsak är de många och långa samtalen om narkotikapolitik jag haft med Berne Stålenkrantz (ordf SBF) samt samarbetet jag har med Kicki Paulsrud (ordf Sthlm:s BF) Johan Stenbäck (SBF) och alla de andra i SBF. Därför kommer mina bloggar framöver att handla om den “verkliga” verklighet som jag delar med SBF – min strävan är att RÄDDA LIV, en ökad BRUKARSAMVERKAN och en AVKRIMINALISERING av bruket av narkotika. Narkotikafrågan i Sverige styrs av gamla ideologier som tillsammans med Socialstyrelsens normer och regelverk lyckats skapa attityder som bygger på moral, tar liv, gör människor till offer, istället för att ge individen frihet, få känslan av att ha lyckas, minska lidande och främst – ATT RÄDDA LIV. En målsättning som ligger som ett ok över hela narkotikafrågan är "DROGFRIHET" ett ord som enbart gör att allt blir svart eller vitt, ingenting annat duger än "DROGFRIHET". En annan attityd som skadar är synen vi har på "gruppen" heroinister! Men först och främst så är Dom är ingen grupp, dom består av individer med olika möjligheter, olika bakgrunder, längden i missbruk skiljer dom också åt, ålder kön m.m, alla har olika bakgrunder och förutsättningar att lyckas – Heroinister är en heterogen grupp och inte en homogen grupp som dom idag framställs och behandlas som. Här följer ett Exempel på hur det kan se ut i landet med världens bästa narkotikapolitik: Om du lämnar några positiva urinprover på något lugnande läkemedel så leder det till någon form av konsekvens, i värsta fall så kan du bli utkastad ur behandlingsprogrammet du tillhör, har du en försökslägenhet så blir du med största sannolikhet av med den – för du har ju inte varit drogfri! Men att Du inte tagit Heroin på länge, Du har inte begått brott, Du har sluppit prostituera dig, Du har Ju fått en försökslägenhet! men allt det här betyder inget i NOLLTOLERANSENS förlovade land – Sverige. Inget är gott nog då du bland lämnar positiva Urinprover – du ska ju vara DROGFRI. Om du har haft återfall så betyder allt detta ingenting, men jag anser att det är allt detta goda som man ska fokusera på och inte det som är dåligt. Många skrivs ut eller slängs ut till gatan igen och fortsätter sitt gamla liv. Vilket slöseri med liv och resurser och allt detta på grund av målsättning TOTAL DROGFRIHET! Ett annat ord som väcker stora reaktioner är HARMREDUCTION! Varför, kan man fråga sig?? Hela socialtjänsten är harm reduction och för mig innebär ordet att varje person får hjälp utifrån sitt eget behov och att man inte fastnar i gamla ideologier och lämnar vissa grupper utan hjälp. Alltså inte fritt heroin i alla gathörn, eller att jag tappat hoppet på människan, utan det handlar om att jobba i verkligheten och hitta nya sätt att hjälpa alla efter deras egna behov. Jag tycker också att det är på tiden att vi får en äkta BRUKARSAMVERKAN som är värd ordet, där dialogen står i centrum och den rådande monologen försvinner, att detta behövs visar ju inte minst när frågan om behandling med heroin till vissa grupper i Danmark kommer upp till diskussion. Som vanligt får ”frivilligorganisationer” som oftast består av ickebrukare föra brukarnas talan och som vanligt pratar dom över brukarnas huvuden, främja sina egna intressen samt väljer sina ord noga för att inte mista sina bidrag. Det samma gäller landets Beroendemottagningar som hellre tillfredsställer Socialstyrelsen än att ge brukarna en bra behandling. Jag tycker också att Svenska Brukarföreningen borde vara en självklar talesman för brukarna, eftersom den består av brukare från topp till tå och arbetar stenhårt för denna grupp, utgår från verkligheten och ställer frågor som är obekväma och inte för att behaga eller få bidrag? Själv blir jag glad över hur Danmark hanterat narkotikafrågan. Vissa ideologiskt drivna aktörer påstår att Danmark nu gett upp kampen håller jag inte med om utan tvärtom – dom hittar alltid nya sätt att hjälpa och för då narkotikafrågan framåt. I Sverige fastnar vi i gamla ideologier och avskärmar oss därför från verkligheten som leder till stor dödlighet och onödigt lidande. Nej nu måste vi kasta skygglapparna och förflytta oss till år 2010 och viktiga faktorer är BRUKARSAMVERKAN och att vi vågar ändra våra ATTERTYDER. Vi hörs! Beppe