Det har under åren vuxit sig fram en drivande önskan om att starta projekt; REVOLUTION.
Jag vill hitta ett sätt, ett forum där jag får stå framför läkare, psykiatriker, skötare, vårdpersonal inom beroendevården och smärtenheter, kriminalvården, och kanske till och med försäkringskassans förtroendeläkare.
Ambitionen är att öppna sinnen och tömma minnen, då menar jag förlegade kunskaper erhållna från böcker skrivna av välmående akademiker.
Jag vill förmedla vikten av att trots budgetar, paragrfer och personalens egna avtrubbade känslor så är vi inte våra diagnoser, sjukdomar eller missbruk. Vi är individer som när berörd personal lägger ifrån sig journaler, akter och går hem för dagen, lever vi kvar i texternas beskrivningar varje dag, timme, minut och dygn.
När sköterskan på Akuten säger ” du får inga mediciner här” och sedan återvänder till det trevliga samtal hon har med sina kollegor som alla drar på smilbanden åt hennes kommentar, vänder jag och går hem innan jag ens hunnit talat om vad problemet är.
Att jag inte alls var där för att tillfredsställa mitt beroende utan på grund av ett avslitet korsband var det aldrig någon som hann bli informerad om. Hon slutade väl sitt pass ngn timme senare, jag låg paralyserad av smärta och förnedring långtid efter sköterskan glömt min existens.
Två veckor senare opererades jag akut.
Jag vill agera för att påvisa att även om man missbrukar, brukar, eller har ett beroende är vi mer än ett beteende eller en sjukdom.
Jag vill öppna ögonen på alla dem som blundar för hur verkligheten ser ut, hur illa somliga far av människor som frivilligt valt ett yrke som går ut på att hjälpa andra, inte döma dem på lösa grunder och fördomar.
Jag vill bygga ett föredrag som fångar intressen och väcker lusten att förstå och viljan att se varje behövande som de enskilda unika personer dem är och låsa skåpet med stämplar och dammiga fördomar.
Jag vet att jag kan, men inte ensam!
Häng med, vi startar en revolution, vi kräver att bli hörda, sedda och framförallt respekterade!
// Anna