Ja, det vore ju en dröm för att kunna gå vidare i livet.
Det känns som jag lever i ett vakum där jag hoppas att någon ska hjälpa till med det sista som är kvar att göra. För en människa orkar nog inte med att ta hand om alla andra och sen ha så mycket otur så det räcker för ett helt sekel. Det är mer än sju svåra år…det är helvetet.
Det här med substitutionsbehandling och sånt var jobbigt nog men nu är jag orolig för andra saker också…som hjärtproblem och cancer. Sen har jag också ett syndrom sen födseln som inga läkare hört talas om. Ingen jag frågat på 15 år iallafall. Det är lite mer än man orkar med faktiskt. Det är kanske ingen fara alls men efter mina erfarenheter av sjukvården så känns det inte som nån idé att ens ringa. Fast jag provar nog ändå i morgon…bara för att ge dom en chans.
Övar mest på att vara häxa där jag bor annars…som Stefan Sundström sjunger i “Hård tid “
Hehe…jag har övat länge så det är mest för att inte bli så uttråkad.
Man måste utbilda folk i vardagen…så kanske det blir människor av dom också.