Ännu en fantastisk dag har passerat och jag känner mig nöjd över min prestation på flera plan. Startade dagen med att gå upp klockan 6, och det känns skönt att börja få ordning på dygnsrytmen. Det känns dock inte som att jag drömmer någonting, även om jag kanske gör det. Rör mig heller ingenting i sömnen (vilket även andra har påpekat), och istället vaknar jag av smärtorna och stelheten som uppstår. Det sitter kanske i lite från perioderna jag sov utomhus och hos främlingar och sällan fick någon REM-sömn, då jag hela tiden var på spänn. Robert från Linköpings Brukarförening kom och mötte mig vid tunnelbanan innan vi gjorde sällskap till Capio Maria, där jag hade möte med Martin Kåberg angående underhållsbehandling med Buprenorfin. Mötet gick bra tycker jag, även om jag hade vissa svårigheter med att få sagt det jag egentligen ville säga. Blev en del fel här och där. Jag tänker för många tankar på en gång och slänger slumpmässigt ur mig någon av dem (ADHD…), trots att det kan vara helt felaktigt. Speciellt när det gäller siffror, tid och rum så tänker jag inte efter utan säger bara det första som dyker upp i huvudet. Fick till exempel frågan hur länge jag tagit opiater, och jag svarade 8 år, vilket inte är sant. Jag har använt narkotika i ca 8 år. Sådana detaljer får jag rätta ofta (om jag ens märker att jag sagt fel), vilket gör att jag känner mig dum och stressar upp mig, och förvärrar allting. Har arbetat otroligt hårt med att lära mig prata på ett lugnt och harmoniskt sätt, och jag känner att det blir bättre. Ta tid på mig innan jag svarar och tygla min impulsivitet.
Sedan träffade jag lite härliga människor på SBF nära Globen, och det känns så härligt att bara sitta och umgås, snacka lite strunt och hjälpa till att göra mackor (hehe). Jag trivs med att glädja min omgivning, och känna att jag bidrar till en positiv stämning. Tror mitt sällskap var uppskattat på flera håll med. Hade så trevligt att jag totalt glömde bort att jag skulle fika med min mor innan ett läkarmöte på eftermiddagen, så fick ännu en gång stressa iväg med tvärbanan till Liljeholmen. Läkarmötet var totalt onödigt då jag redan haft möte med Martin samma dag, men ni anar inte hur otroligt befriande det var att få visa upp mig och tänka "Vad var det jag sa!", då ingen trodde jag skulle klara mig så här långt utan tvångsvård. Varken min soc-handläggare eller vården trodde på mig när jag sa att jag fixar det här själv. Jag förklarade min plan för dem; Jag skulle tända av, söka underhållsbehandling, skaffa sysselsättning och börja styra upp mitt liv. På soc skrattade de mig seriöst rakt upp i ansiktet, vilket gjorde mig ännu mer motiverad då jag redan hade bestämt mig.
Min mor och jag knatade sedan bort till Berne och dem på Riks, där vi hade ett litet möte ang volontärjobb för mig där. Det känns bra att hålla henne uppdaterad och involverad i hela den här rörelsen jag pratat så mycket om, och ett stort plus är att hon är så nyfiken och openminded. Fick med mig lite häften hem som jag ska gå igenom i kväll och börja renskriva. Drog även iväg till mataffären och köpte en linjerad skrivbok, stift till blyertspenna, markeringspennor och mat. Köpte även ingredienser till kanelbullar som jag tänkte baka i morgon för att bjuda på. Sådana här "normala" saker känns väldigt annorlunda för mig att göra, men det känns så sjukt bra att bara planera 24 timmar framåt, ta dagen som den kommer och slutföra sina delmål, gång på gång! Jag känner mig nästan oövervinnlig nu! Dessutom byggde jag ihop en kristallkrona, tog slagborren och satte upp gardinstänger, strök gardiner jag hängde upp, skruvade ihop min trasiga bokhylla så den blev hel igen, satte upp krokar i både hallen, köket och sovrummet samt slängde ALLA rester av droger så som använda ziplocks och bomullsfilter, blisters, kokare och skit jag hade liggandes exakt överallt. Nu är lägenheten fräsch och ren, och även jag. Ha en fortsatt fin kväll!