?Denna onsdag morgon bjuder på ett gråmulet men milt väder. Jag åker iväg till teamet med en påse bullar och ett paket citronkex. I korridoren möter jag en kille. Han avbokar sin taxi och väljer att stanna ett tag till. Han säger att han är hungrig och att kylskåpet hemma alltför oftast gapar tomt.
Jag kokar kaffe och dukar fram fikat. Det kommer in två personer i väntrummet, tar av fikat och slår sig sedan ner. En av dem berättar att han haft en vattenläcka i sitt badrum och att dettta hänt flera gånger bara i år. Det låter jobbet och jag hoppas att det ordnar sig så att han slipper detta i framtiden.
En person berättar om sin knäppa familj. En familj där det inte verkar finnas något nämnvärt förtoende. Han är arg då han redogör för sin bristande tillit till personer i familjen. Det kommer in några till. En av dem är irriterad över att de tagit bort gratis kaffe i automaten på fredagar. Anledningen är en massa tomma pappersmuggar som lämnas kvar.
En kille kommer in och slår sig ner mittemot mig. Har aldrig sett honom här tidigare. Han har inte haft metadon så länge men tycker att substitutionsbehandlingen hjälper honom att hålla sig borta från droger. Han säger att han har en bra dos men att han skulle vilja dela upp den på två gånger per dag. En annan berättar om olika boenden han bott på. Att stället han befinner sig på just nu är mycket bättre än det förra.
Jag tycker att det är lite folk här idag jämfört med hur det brukar vara. Fikat är slut och det är dags för mig att plocka undan. De tackar mig för att jag kom och jag tackar dem för att jag fick komma. Så glad att vara tillbaka på teamet efter ett par veckors semester. Har saknat dem alla och det känns nu bra att vara åter igen.
Ber dem ha det så bra och säger på återseende om en vecka. Sedan lämnar jag mottagningen för denna gång.
Skrivet av Linn Nystedt.