Helsingborgs Dagblad körde en bra artikel om en tjej som någon gång i livet behövt vända sig till socialförvaltningen för att få lite hjälp. Många människor kan behöva den hjälpen någon gång.
Det kan gälla psykisk ohälsa, det kan gälla ett beroende man själv vill ha hjälp med. Det kan gälla många olika saker.
Det handlar framförallt om acceptans för att vem som helst kan hamna i en situation.Tanken här är att de som har förstahandserfarenheter av att behöva hjälp – i vilken form det än må vara – ska ge vägledning till dem som arbetar inom socialtjänsten.
Vad kan man då bidra med? Att förvaltningen ska våga tänka utanför ramarna, inte vara så "överprofessionella" att mötet och hjälpen blir fyrkantig. E.v kan man dela med sig av personliga erfarenheter så att det blir lite mer jämvikt i mötet.
Det är också av anledningar som dessa som vi gärna besöker och pratar med socionomstudenter. Det är alltid bra, bättre att höra våra erfarenheter än att läsa i böcker, det blir mer levande så. Bilden kompletteras.
Det är många som haft svårt i sina kontakter med socialen, det behöver förbättras och då bör man ju vara med och försöka göra något bättre av det. Tyvärr är det väl lite väl mycket "alibisittningar" fortfarande men man får ju försöka:)
http://www.hd.se/2016-10-11/de-som-behovt-hjalp-ska-hjalpa-socionomer