?Den första dagen i september bjuder på strålande sol och värme. Grönskan utanför bussfönstret har övergått i gult och brunt. Ett tydligt tecken på att hösten närmar sig.
Jag åker upp till mottagningen och förbereder morgonens fika. Ostsmörgåsar, kakor och nybryggt kaffe sätts fram på det lilla träbordet. En kille tittar in. Jag säger att han gärna får ta fika men han har ont i magen och vill inte ha något kaffe. Däremot tar han några smörgåsar med sig. Ber honom krya på sig då han går.
Några till kommer in i rummet. Tar fika och slår sig ner. En av dem frågar lite om Brukarföreningen och vad vi gör, vilka uppgifter vi har. Jag berättar om vårt sprutbyte och även om andra uppdrag som vi har. Jag säger också att han är välkommen till oss, fika och bara vara. Sprutbytet på St:Göran är enligt honom stökigt och rörigt. Han säger att man första gången behöver lämna blodprov. Varje besök innefattar så kallade kontroller och registrering av personen i fråga. Han tycker att samhället i stort ser ner på brukare. Att en person som använder droger inte är något värd. Så tragiskt att människor i vårt land ska behöva känna så. Men jag vet att de förutfattade meningarna om oss är många, tyvärr.
Jag berättar om mitt (vårat) engagemang i att sprida kunskap och även viljan att stå upp för de mest utsatta. Viljan att kämpa för brukares rätt till ett värdigt liv är stark och något som driver oss framåt.
En person kommer in, tar smörgåsar och kaffe. Hon slår sig sedan ner och börjar snacka. Berättar om oron över att skrivas ut. Läkaren anser att hon behöver avgiftning/nedtrappning för att bryta sitt sidobruk av tabletter. Efter att vi pratat en stund går hon vidare. Jag önskar henne lycka till och hoppas det ordnar sig till det bästa för henne.
Precis innan jag ska plocka undan kommer en kille in. Han tar kaffe och kakor, sätter sig sedan. Berättar att han precis varit upp i utskrivningsnämnden men att det gick bra, att han kommer få gå kvar på teamet. Han säger att han haft metadon länge och trots att han ibland känner sig less så är han ändå glad över sin substitutionsbehandling. Då han är klar så plockar jag undan mina saker. Sköljer ur bryggaren och ställer in den i utrymmet och stänger sedan igen dörren. Morgonen på Rosenlund har övergått i förmiddag. Jag åker hissen ner och lämnar sjukhuset för denna torsdag.
Skrivet av Linn Nystedt.