Svenska Brukarföreningens konferens
23 september 2015
Av Björn Hjerdin
Svenska Brukarföreningens konferens 2015 hade getts den drastiska men inte omotiverade titeln ”Är politisk ideologi och signaler viktigare än att rädda våra liv?” – en frågeställning som aktualiseras i journalisten Magnus Lintons nyligen utkomna bok ”Knark, en svensk historia” där signalpolitiken och nolltoleransmålet får en kvalificerad genomlysning.
Magnus Linton
Magnus Linton framträdde på seminariet och gav bakgrunden till sitt engagemang i narkotikafrågan och åter igen bekräftades den iakttagelse som även kunnat göras tidigare om hur orimlig den svenska narkotikapolitiken ter sig för en människa som utan att ha gått ner sig i det narkotikapoliska debatträsket med ogrumlad blick råkar snubbla över frågan.
Lintons analys av den speciellt svenska hållningen till narkotikan och dess ursprung hos Nils G. Bejerot är ytterst klargörande och bör vara svår att komma runt för den som fortsättningsvis vill argumentera för nolltoleransmålet.
Att Bejerot i samband med narkotikan presterade en hel samhällsteori med obehagliga föreställningar om folkgemenskap och främmande och därmed skadliga kulturinflytelser gör att det inte är orimligt att hävda att den svenska narkotikapolitiken sedan 1980-talet har fascistiska drag, vilket lett till att narkotikaanvändarna definierade som representanter för ”det främmande” blivit gravt särbehandlade och diskriminerade.
Linton redovisar även på ett osentimentalt sätt och utan pekpinnar ett antal berättelser där narkotikaanvändare och deras anhöriga får komma till tals. Hans betraktelsesätt är brett och fritt från ideologiska och narkotikapolitiska implikationer.
Representanter från Socialstyrelsen
Den svenska narkotikabekämpningsmodellen har dock imploderat, menade han och idag erbjuds ett stort antal skadelindrande insatser såsom substitutionsbehandling och rena sprutor på ett antal platser i landet.
Ett exempel på detta gavs vid konferensen i form av Socialstyrelsens redovisning av de nya allmänna råden om läkemedelsassisterad behandling som träder i kraft vid årsskiftet där man kunde konstatera att kvalifikationskraven för att få behandling är reviderade väsentligt och att den hittillsvarande obligatoriska regeln om spärrtid för återansökan om behandling efter utskrivning och som alltid har varit ett behandlingsetiskt mysterium inte finns med.
Däremot sades ingenting om utskrivningsförfarandet som sådant så där återstår en del att revidera. Vidare skall substitution kunna erbjudas personer med opioidberoende – substitutions- och smärtstillande substanser, något som ej varit tillåtet hittills av likaledes mysteriösa skäl. Socialstyrelsen representerades av juristen Kajsa Laxhammar utredaren Annika Remaeus och utredaren Daniel Svensson.
Generaldirektör Johan Carlson på Folkhälsomyndigheten
Temat fortsattes i och med att årets Brukarvänspris, det fjortonde i ordningen gavs till Folkhälsomyndigheten för att man där: ”lyhört och sakligt samt kunskapsbaserat lyft fram en strategi som fungerar för oss och våra kamrater. Myndigheten får priset specifikt för den vägledning om HIV och Hepatit C som man utarbetat för människor som injicerar narkotika.”
Berne Stålenkrantz som delade ut priset betonade att myndigheten förstått vikten av ordens betydelse. ”Ord är viktiga” betonade han, och orden säger ofta mer om dem som uttalar dem än om den åsyftade gruppen av människor”. I vägledningen används till exempel genomgående uttrycket ”människor som använder narkotika” istället för objektifierande och stigmatiserande benämningar som ”missbrukare”.
”Att göra något är inte med nödvändighet att vara detta”, underströk Stålenkrantz. Vi är inte våra diagnoser till exempel ”beroende”. Vårt beroende är inte vår identitet”. Folkhälsomyndigheten är en del av en pågående förändringen av den svenska narkotikadiskursen, slog han fast.
Brukarvänspriset togs emot av generalsekreterare Johan Carlson som berättade att Folkhälsomyndigheten bildades för ett och halvt år sedan och att man haft som utgångspunkt att i sitt arbete utgå från det som är vetande och beprövad erfarenhet i olika hälsofrågor, och att man har ett jämlikhetsperspektiv på dem. Han menade också att arbetet lett till att frågor om sprutbyte och substitution vunnit genklang inom flera landsting och kommunala sammanhang och även bland politiker.
Stockholm Brukarförenings Hederspris
Christina Paulsrud som delade ut Stockholms Brukarförenings hederspris till Resursmottagningen vid Stockholms Beroendecentrum underströk i sitt tal att mottagningen valt att anpassa mottagningsrutinerna till patienternas behov, och att utskrivningar som ett mätbart resultat av detta nästan inte äger rum överhuvudtaget.
Stora förändringar har ägt rum inom Metadonverksamheten under de senaste åren konstaterade sektionens chef Nadia Ericsson när hon tillsammans med sina medarbetare fick ta emot hederspriset. ”Det hade varit en omöjlighet för tio år sedan”, konstaterade hon.
Läkaren Lars Sjöstrand som talade i sin egenskap av Resursteamets representant hoppades att spärrtidsregeln vid utskrivning skall försvinna från riktlinjerna eftersom den ”överhuvudtaget inte hör hemma i en medicinsk verksamhet”, vilket för övrigt kommer att ske enligt Socialstyrelsens rapport vid konferensen.
Det sjukvården ägnat sig åt hittills har varit att lyfta ut beroendevården ur det gängse medicinetiska sammanhanget. Det är ju ytterst egendomligt hur något sådant har kunnat vara fallet, och delvis får väl saken sin belysning i Magnus Lintons bok, men inte helt. Att politiken kunnat vara dominerad av nolltoleranstänkandet och dess implikationer är ju en sak, men hur vårdapparaten med sina medicinska förutsättningar präglats av samma moraliserande och politiserade tänkande är fortfarande inte klarlagt.
Christina Gynnå-Oguz
Vid seminariet framhölls att under 2016 kommer viktiga avgöranden rörande den internationella hållningen till narkotikan att fattas vid FN organet UNGASS möte i New York. En av utgångspunkterna är att världens nationer i samband med att man enades om Single Convention on Narcotic Drugs 1961 även beslutade att genom kontroller och förbud eliminera all icke medicinsk användning av opiater inom femton år samt all konsumtion av Kokain och Cannabis inom tjugofem år.
När året 1986 inföll kunde man dock konstatera att användningen av samtliga droger hade mångdubblats, vilket fick nationerna att 1998 fastställa ett nytt år för uppnåendet av målet – 2008. FN´s före detta generalsekreterare
Kofi Annan konstaterade i en rapport som lades fram 2011 att ”Kriget mot narkotikan” var förlorat. 250 miljoner människor använde vid tidpunkten narkotika och han menade att det skulle vara oförenligt med modernt statsskick att betrakta dem alla som brottslingar.
Regeringsrepresentanterna för Colombia och Mexiko kommer vid konferensen att bland annat peka på narkotikakrigets kostnader i form av militarisering och internering samt juridisk hantering av människor som ertappats med användning av obetydliga mängder av till exempel Cannabis. Kofi Annans rapport ger stöd för Harm Reduction som en mer framkomlig väg att hantera narkotikaproblemet på.
Den största delen av narkotikakonsumtionen i världen är av oproblematisk art, vilket vid brukarseminariet även underströks av veteranen och professorn Ted Goldberg som redogjorde för bakgrunden till sin teori om den mycket specifika kategori människor som fastnar i ett problematiskt bruk av narkotika och han pekade på ett antal faktorer av social och psykisk natur som skulle vara avgörande vid utvecklande av narkomani.
Betoningen på självdestruktivitet gav dock upphov till reaktioner hos några av de brukare som fanns med på konferensen samt tilltalet av dem i tredje person pluralis som väl inte är det optimala i brukarsammanhanget.
Vid seminariet redogjorde Christina Gynnå-Oguz som är narkotikaexpert och före detta chef för UNDOC Afghanistan samt likaledes före detta departementsråd i Socialdepartementet med ansvar för narkotikafrågor för vad som kan förväntas av UNGASS-mötet.
Hon skildrade även UNGASS-organisationens strukturella uppbyggnad, och kanslirådet samt samordnaren vid Socialdepartementet Lina Pastorek berättade om hur den svenska regeringen arbetar med frågan inom denna organisationsstruktur. På ett lite olyckligt sätt kom ett visst fokus på seminariet för övrigt att riktas på cannabisfrågan och inte minst dess medicinska användningsområde. Cannabisfrågan finns som bekant inte på Brukarföreningens agenda.
Lina Pastorek
En prominent gäst vid seminariet var Mat Southwell talesman i globala narkotikafrågor och HIV från supportkollektivet Co-Act som sysslar med skademinskning och organisering av brukare i läkemedelsbehandling. Han är även anställd vid PWUD (People who Use Drugs), INPUD, Euro ENPUD, UNODC (UN Office Of Drugs and Crime) samt ytterligare några organisationer, och han har bland annat varit aktiv vid utformandet av åtskilliga internationella dokument bland annat för FN.
Southwell talade om narkotikabrukarnas roll som talesmän utifrån sina egna erfarenheter som såväl professionell som narkotikaanvändare av sådant arbete och betonade vikten av att kunna komma i dialog med samhällets företrädare och nödvändigheten av diplomatisk förmåga inte minst med tanke på de olika synsätt och i de skiftningar som förekommer i narkotikafrågan.
Vidare gav han uttryck för en viss pessimism inför vad som kan komma ut av UNGASS-mötet mot bakgrund av det faktum att droganvändare är undantagna från FN´s konvention om mänskliga rättigheter, vilket blev en naturlig ingång i näste talares tema för sitt anförande.
Mat Southwell
Damon Barrett är internationellt känd för sitt arbete med inkonsekvensen i tillämpningen av de mänskliga rättigheterna och narkotikakontroll och är en av grundarna av Internationellt centrum för mänskliga rättigheter och narkotikakontroll vid universitetet i Essex. Han är engagerad i ett flertal internationella organisationer och har även deltagit i FN-arbete kring rättighetsfrågor. För närvarande doktorerar han i internationell rätt i narkotikafrågor vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet.
Vid seminariet talade han om den svenska hållningen till de mänskliga rättigheterna inför UNGASS-mötet. Damon underströk att längs narkotikans hela produktions- och distributionskedja är frågor om mänskliga rättigheter aktuella. Sverige är det enda land som motsätter sig traditionellt kulturellt betingat narkotikabruk till exempel Kokainanvändningen i Bolivia.
De prohibitionistiska konventionerna stödjer odemokratiska regimers möjligheter att utöva repression. Det är lätt att vara kritisk när det gäller främmande länder, men man bör fokusera mer på förhållandena i det egna landet vilket i det svenska fallet skulle innebära att man offentligt och i internationella sammanhang talade öppet om samt utgick från den ojämna fördelningen över landet av sprutbytesprogram och de höga dödstalen bland narkotikaanvändare. I det perspektivet är det hittillsvarande svenska talet om narkotikabegränsning meningslöst, menade han.
Sverige borde söka partnerskap med Portugal med dess satsningar på hälsovård istället för med Ryssland som är i färd med att bygga upp en koalition mot substitutionsbehandling. Den svenska regeringen borde närvara vid UNGASS-mötet tillsammans med Svenska Brukarföreningen. Sverige bör i sina ståndpunkter utgå från de samtida faktiska förhållandena inte bara fokusera på konventionernas formella sidor. Sverige borde föreslå en utredning av hur förhållandena för barn till narkotikaanvändare påverkas av olika insatser. Dessutom borde Sverige öka sina ekonomiska bidrag till skadereducerande insatser vid HIV-infektion.
Damon Barrett
Riksdagsledamoten och ledamoten av Riksdagens Socialutskott Karin Rågsjö redogjorde under dagens mest tillspetsade rubrik ”En annan politik – ett måste” för sina ansträngningar att få bort det kommunala vetot mot sprutbyte. Hon flikade in att grundmotsättningen i narkotikafrågan inte går mellan de politiska partierna utan skär rakt igenom dem.
Dock har Vänsterpartiet i tre år argumenterat för borttagandet av vetot och ett ställningstagande av regeringen bör inte vara en omöjlighet, trodde hon. Hon förklarade att det bland politiker kan finnas en okunskap om narkotikafrågorna och att många förhåller sig till frågan på ett hävd vunnet och oreflekterade sätt.
Frågan är dessutom extremt polariserad och det är lätt att bli etiketterad, vilket politiker ogillar. Hon ville damma av Gerhard Larssons missbruksutredning där endast ett av sjuttio förslag förverkligades och där frågan om ansvarsfördelningen mellan Kommun och Landsting var stötestenen.
Vänsterpartiet har presenterat en motion enligt vilken forskningsevidens måste vara vägledande för politiken. Det förebyggande arbetet måste koncentreras på skolan så att barn inte avbryter sin skolgång. Missbruksvården och framförallt den vård som erbjuds unga personer måste bli mer tillgänglig och allmän hälsorådgivning måste erbjudas vuxna. En nationell vårdgaranti måste stadfästas. Varje Landsting bör få stöd för att kunna erbjuda Naloxon. Ett genusperspektiv bör anläggas på frågan. Maria Ungdom bör bli ett nationellt kunskapscentrum. HVB-hemmens ansvar bör få en genomsyn och en artonårsgräns för att få sprutbyte bör utredas. Dessutom bör regionala skillnader utredas.
Karin Rågsjö
Detta seminarium var det hittills mest konsekventa av de seminarier som Svenska Brukarföreningen arrangerat och tendensen mot skadelindrande tänkesätt underströks av samtliga talare bortsett från Anti Avsan, moderat riksdagsman och ledamot av justitieutskottet, som hade fått den otacksamma rollen som ensam motståndare till alltsammans vid seminariet.
I den inledande och avslutande paneldebatten fick han dra en lans mot: Björn Fries – kommunpolitiker från Karlskrona och tidigare speciell narkotikautredare åt regeringen, Berne Stålenkrantz – förbundsordförande för Svenska Brukarföreningen, Micke Johansson – ordförande för lokalavdelningen Skånes Brukarförening samt Inger Forsgren – förbundsordförande för RFHL.
Fries föreslog att man skulle se mer pragmatiskt på frågan för att förutsättningslöst försöka komma fram till konstruktiva lösningar, men han oroade sig för att ingenting kommer att förändras.
Han hoppades att vi skulle städa framför vår egen dörr innan vi utvärderar andras tillkortakommanden och ”slår oss för bröstet och säger att vi är bäst i världen, för det är vi inte”, och Avsan menade att man inte kan bortse från att substitutionsmedel hamnar på en illegal marknad och bidrar till rekrytering av nya problemanvändare av narkotika.
En illustration så god som någon till de oförenliga perspektiven på narkotikafrågan.
Panelsamtal
Moderatorer vid seminariet var journalisten Hanna Solberger och socionomen Yvonne Zätterman-Åberg. De spelade en avgörande roll när det gällde att ge seminariet en klar inriktning och en tydlig tematisk linje.