Nu börjar jag bli jäkligt trött på att alla artiklar om ADHD handlar om våran medicin. Hur dåligt det är att vi får medicin mot våran ADHD.
Kan inte nån smart jävel skriva om hur det istället påverkar en människa att ha ADHD? Skriva om varför man väljer att medicinera med dessa mediciner som andra kallar droger, men för oss enda chansen att fungera mer som ni andra.
Har levt över 30 år utan medicin. Jag vet verkligen hur ett liv med ADHD ser ut. Hur man varje dag får tampas med känslorna att man känner sig helt efterbliven, korkad och konstig.
Att man aldrig lyckas med alla enkla normala saker som var och varannan förväntar av en. Studier, jobb, relationer, att posta ett viktigt brev kan vara en utmaning tom.
Det skrivs om att ADHD inte finns men samtidigt att det går att bota med kosten?!?
Hur kan man i så fall bota något om det inte finns? Det finns inget att bota men ADHD finns och ska någon säga att det inte gör det då finns inte jag heller.
Kanske är jag bara en seriefigur. Kanske har jag bara inbillat mig att jag existerar.
Om någon föds utan en arm så kan vi inte ändra kosten så armen växer ut.
Men vi kan ge personen en protes. Min ADHD medicin är min hjärnprotes för den del av hjärnan som inte har den funktion som den ska ha.
Jag hade ADHD redan när det befruktade ägg som sedan blev jag fäste i min mammas livmoder.
Jag fick inte ADHD på vägen utan det var något jag föddes med och kommer dö med.
Kosten kan göra saker och ting lättare. Tex så är socker gift för oss. Att ha ojämnt blodsocker förvärrar våra symtom. Bästa att undvika allt onödigt socker och hålla oss till långsamma kolhydrater och äta regelbundet. Något som alla med skulle må bra av.
Många människor med ADHD har valt att ta sitt liv pga deras ADHD och ingen har förstått varför dessa människor har mått så fruktansvärt dåligt. Jag vet varför.
Även jag har försökt ett antal ggr då känslor som att man är helt jävla värdelös och bara är en belastning för alla och att det var bättre man inte fanns.
För att få min medicin så måste jag sitta med särade ben och naket kön framför en sköterska som tittar mig mellan benen när jag kissar i en mugg.
Jag har aldrig hållit på med droger men ändå bara för jag ska få min medicin så måste jag visa min drogfrihet genom övervakade drogtester.
Om någon utan ADHD skulle bli behandlad på samma vis som vi blir i vissa situationer så hade dessa människor hamnat i fängelse.
Vissa föräldrar har varit lämpliga innan sin diagnos men med diagnos räknats som olämpliga.
Jag kan ärligt säga att jag är en bättre förälder med diagnos och medicinerad än utan.
Jag är mer närvarande och har ro att lyssna även i stressiga situationer. Jag glömmer inte plattorna på och jag blir en bättre förebild eftersom jag äntligen ser ett eget värde.
Jag skiter i att läkemedelsbolagen tjänar pengar på oss. Teknikkedjorna tjänar pengar på oss alla och det skiter vi väl i?
Jag tjänar mer. Jag får leva ett bättre liv. Ingen bryr sig om hur mycket pengar någon tjänar som uppfinner ett botemedel mot cancer?
Jag är inte bitter men börjar bli jäkligt förbannad på alla nyheter som försämrar våra utsikter. Som tar oss längre ifrån alla er andra bara för att vrida till allt till ett stort negativt moln i era huvuden.
Att så många blir manipulerade till att bara se det dom vill att ni ska se.
Alla människor vill vara så nära lycka som går. Alla vill kunna lyckas. Alla vill få leva ett bra liv. Kan inte bara var och en få välja själv utan att behöva förföljas av medias fördomar?
Finns så många som väljer bort att ens prova alternativen för dom är så rädda för vad andra ska tycka.
Folk som inte ens vågar be om en utredning pga andras fördomar.
Funkar livet som det är så skitbra, men följer livet samma mönster och man inte kommer vidarem varför vara rädd för en förändring? Att förstå sig själv och kunna börja leva.
Jag vet vad jag pratar om, ni är många som även ni vet. Men vissa vet inte alls och till viss del var jäkligt glada för det.
Min tredje vecka med medicin så kom tanken "Om livet för andra kan vara såhär lätt vad fan klagar dom på?"
Det var orättvist tänkt men en mäktig upplevelse. Jag kunde minnas ett helt telefon nummer från ett samtal till att lägga på luren och slå samma nummer och ringa.
Innan kunde jag bara hålla två siffror i huvudet samtidigt och fick jag då en tredje att minnas så glömde jag dom två första.
Efter två månader när jag fått rätt dos så kunde jag läsa en hel sida i en bok, byta blad och minnas vad jag läst på sidan innan. Utan medicin kunde jag glömma vad jag läst efter två rader.
Med medicin kan jag prata med någon utan att tänka på en miljon andra saker samtidigt och glömma bort vad personen prata om och irritera folk och verka nonchalant.
Är bara en minimal del av vad som gjort skillnad för mig.
Jag orkar umgås med folk utan att vara helt slutkörd två dygn efter.
Låt mig bara få möjlighet att ge min personlighet plats istället för min ADHD. Låt mig få se vem det är som bor i mig. Få möjligheten att hitta mig själv. Utan medicin hade jag aldrig fått den möjligheten.
Få se att jag är en omtänksam fin människa som också har rätt att vara lycklig för hon är inte så värdelös som hon trott.
Christine Jelvemo
SBF NPF