Äntligen är jag bekväm med mig själv.
Det har tagit 41 år.
Jag har väntat länge på att skriva de orden och jag är tacksam för att jag äntligen kan göra det för jag vet att människor går igenom hela sina liv utan att få yttra dessa ord.
Jag kommer ihåg när jag kände den känslan för första gången för bara någon vecka sedan. En varm känsla fyllde mig och jag kände stolthet och gåshud.
Men det har varit en lång resa. Efter tio år i isolering och tre år utav social gemenskap hände något med mig.
Ibland funderar jag på hur mitt liv skulle varit om jag aldrig kommit i kontakt med Svenska Brukarföreningen. Det gör mig lite rädd.
Kommer ihåg när jag besökte Svenska Brukarföreningens första seminarium 2008, vilket kan beskrivas som ett allra första trevande steg. Jag var för rädd för att gå fram och presentera mig för Berne Stålenkrantz (SBF’s ordförande) så jag gjorde det aldrig.
Idag svarar jag i deras kontorstelefon utan att tänka efter en sekund.
Det känns som jag har vänt min Asperger till något positivt. Jag använder den istället för att den använder mig. Resultatet av träning och åter träning. Att försätta mig, i för mig, obekväma situationer, där jag antingen sjunker eller simmar.
Samtidigt kan man se min resa som en metafor för SBFs hela syfte och ideologi, empowerment.
Skillnaden mellan att ha Asperger och injicera narkotika är många, men vi kämpar båda för samma sak i botten. Att återta kontrollen över våra liv och inte låta någon sätta sig på dig, som författaren och komikern Jonas Gardell sa när han mottog förra årets Brukarvänspris.
– Låt aldrig någon sätta sig på dig. Låt dem gärna sätta på dig, men låt dem aldrig sätta sig på dig.
Man skulle också kunna säga att det bästa sättet att få människor med Asperger att utvecklas och bli mer socialt integrerade är att låta dem ta ansvar. Inget har varit mer positivt för mig än ansvar. Du kan bli riktigt överraskad över vad som kan hända när du låter någon ta ansvar för sitt liv.
Självklart kan inte jag uttala mig för alla med Asperger, utan mer som en människa som råkar ha Asperger.
Lappsjukan, skrev min vän Anna-Maj om människor som isolerar sig. Först förstår jag inte vad hon menar utan tänker på någon hemsk sjukdom, sedan förstår jag plötsligt vad hon menar. Isoleringssjukan.
Jag har blivit botad från min lappsjuka.
Magnus Brahn
Webmaster och koordinator på Svenska Brukarföreningen
Om någon är intresserad kan man läsa min tidigare text Våga se individen och inte diagnosen här.