Jag hade fått ett nej till byte av subuxone pga av Hudiksvalls policy. Jag bad därför min mottagning om att få ett papper med den policyn.
Sköterskan : – Ja då måste jag ta upp de i gruppen om de är okej? Jag som patient måste väl ändå få veta vilka regler som gäller för mig?…,
Det kan ju inte vara så att ett beslut grundar sig på några flummiga regler som inte ens är förankrade på papper? De låter i mina öron väldigt märkligt…
Min sköterska kontrar mig med att säga – ja å varför väljer man att börja knarka då!…
Tror dom på fullaste allvar att de är det jag har gjort?… Att jag valde mitt öde? Att min dröm inte var större än att bli en narkoman? Undra om dom tror att jag valde bort mina barn också? Jag kanske valde utanförskap o misär. Lika som jag valde misshandel o övergrepp om och om igen. jag sålde hela min själ för att jag så gärna ville de?
Snacka om viken trög människa dom måste tro att jag är?
Varför klippte hon sig inte bara o skaffade ett jobb?Om en människa väljer allt detta, Tyder då inte de på att den människan troligtvis behöver all stöd och hjälp den kan få? Nä i stället spottar man på den o tänker.. Undra om han tröttnar snart o kanske slutar. vi hjälper till att trycka ner den sista lilla värdigheten den människan har så kanske han förstår att så här kan man inte hålla på.
Jag sökte hjälp förstå gången när jag var 12- 13 år på barnpsyk. jag hade ångest, depression , skolan funkade inte. Jag var 12 och visste inte varför? jag mådde bara så dåligt hela tiden. Tyvärr uteblev hjälpen.
Droger blev mitt sätt att hantera min ångest o min verklighet. Självklart trodde jag som alla andra unga. Jag var ingen som någonsin skulle bli nån " sån" Men drogen fanns alltid där, när jag var ledsen, rädd , ensam, you name it. Den blev min vän, min älskare mitt allt. Den kunde jag alltid lita på.
Ärligt talat hade jag nog inte orkat utan drogerna. För när allt var som jobbigast så lindrade dom mina ångest o min smärta. sjukvården svek mig som barn o som tonåring. ja började självmedicinera.
Nu behandlar sjukvården mig som värsta avskummet. En simpel jävla knarkare som dom tycker!
De var ni som svek mig från början och när jag inte orkade hantera min smärta så valde jag som många andra, drogen.
Nu står vi här igen och pga av att ni svek. Därför så sviker ni nu igen. för nu är jag inte ens värd eran hjälp.
I dag vet jag o fått bekräftat att jag troligen har add och är bipolär. Men där har vi ytterligare ett problem. De är svårt att få en diagnos o rätt medicin när man kommer från ett missbruk.
Sjukvården behandlar oss utan större värdighet för att vi har eller är brukare. Jag har inget att säga till om min egna vård! Bryter jag benet så har jag säkert gjort de för att manipulera åt mig medicin.
Är det så vi vill ha synen på andra människor?
Forskning säger ju att beroende är en sjukdom. Varför får de då aldrig behandlas där efter?
Varför får en missbrukare alltid skylla sig själv?
De måste ju vara synen utav att människor tror att detta är något vi själva valt?
Är människor verkligen så naiva?