I fem-sex år har vi i Sthlms BF erbjudit våra medlemmar att (i mån av tillgång) byta in sina använda sprutor och kanyler till nya, sterila. Detta startade i en tid då Sthlm var långt från ett eget byte, då ansvariga politiker fällde kommentarer som "ska vi inte fylla sprutorna åt dom också". Sedan dess har mkt förändras, ffa den offentliga inställningen hos en del av våra landstingspolitiker och Stockholm har fått ett eget byte.
Detta är uppskattat av de flesta besökarna (trots inslag som initialt frågebatteri och provtagning, identitetskoll och journalföring). Inslag som ur sjukvårdens perspektiv är lätta att förstå; men som brukare söker jag inte upp ett sprutbyte av någon annan anledning än att jag behöver nya sprutor.
I vårt arbete med föreningens peer-to-peer drivna sprutbyte ser vi att denna kontakt ofta, men absolut inte alltid, öppnar möjligheten att bjuda in till andra serviceinsatser. Våra besökare får alltid, i samband med själva bytesproceduren, en liten lektion i smittskydd och injektionshygien. Ibland kommer de senare och vill ha vår hjälp att närma sig t ex beroendevården. Vår styrka är vår trovärdighet som bygger på att vi delar medlemmarnas erfarenheter. Vi har levt samma sorts liv.
Oavsett alla eventuella positiva sidoeffekter så får man aldrig glömma att ett sprutbytes primära syfte är att hjälpa injektionsnarkomaner att undvika skador och sjukdomar, orsakade av injicerandet, gm att erbjuda sterila injektionsverktyg. Allt annat är sekundärt.
Därför, är det inte bra att de som BARA vill byta sprutor, de som inte vill vara med i utfrågningar eller som inte vill ta prover för HIV och hepatit c inte har tillgång till landstingsbytets primära service.
Detta, anser vi, bottnar i någon slags politisk räddhågad korrekthet där sprutbytets existens försvaras med att ett besök där kan betyda start för t ex insatser från beroendevård, infektion eller socialtjänst (fast bara om du är fyllda 20 år. Allt detta är positivt och bra – MEN INTE DÅ DET ANVÄNDS FÖR ATT VILLKORA TILLGÄNGLIGHETEN TILL SPRUTBYTET!
Det borde finnas fler byten, med olika servicenivåer. Allt från en automat på väggen (typ gamla kondomautomater), brukardrivna byten för dem som skyr vården, fullt utbyggda mottagningar med byte, safe consumtionsroom, närhet till socialsekreterare, beroendevårdspersonal etc – man borde, som brukare, själv få välja graden av deltagande i högre grad än idag. ALLA injektionsnarkomaner är inte utslagna och hemlösa.
Problemet ligger i det av politikerna formulerade uppdraget sprutbytet i Sthlm har att arbeta efter. Där man inte vågar, eller vill, stå fullt ut för något som den medicinska vetenskapen är helt klar över; dvs att rena sprutor räddar liv och det räcker mer än väl som beslutsunderlag.
(Detta är absolut ingen kritik av det arbete som sprutbytets, av brukarna uppskattade, personal utför. Kritiken gäller det för Sverige så typiska i att blanda ihop äpplen och päron och villkora äppeltillgången med att man först måste äta ett päron)
Christina Paulsrud och Niklas Eklund, Sthlms Brukarförening