Under året har jag hunnit med först två behandlingshem, sen psyket och sedan ville jag in på ett behandlingshem igen, men soc kunde inte hitta något hem åt mig och jag blev utskriven från psyket. Jag var för frisk och fick skriva in mig på BC beroendeakuten och låg där ett dygn och sen skrev jag ut mig.
Min soc sätter ett LVM på mig, trots att jag vill ha frivillig behandling, men jag får lvm och tre poliser kommer och hämta mig. Blir chockad.
När jag kommer dit så är det som att bli häktad. Man blir tullad, tvingas skriva på papper, man får inte ta med sig något in.
Än annan gång fick jag bo hos pappa ett tag, men stack till en kompis och vi pundade på i 3 dagar. Men under dom dagarna hamnade jag på ett lvm i Lund, det mest bevakade lvm-hemmet i Sverige. Man kunde inte låsa dörarna och fick handla i deras kiosk.
1 timme eller mindre fick vi komma ut på rastgården och läggdags var kl 11 senast. Vi hade ett skrivbord och en säng på rummet, gick vi ut ur rummet på natten så larmades det på personalens telefoner. Där satt folk som suttit i fängelse. Har aldrig blivit dömd till fängelse eller något annat brott än snatteri när jag var 15, så detta var chockerande för mig.
Efter två månader hamnade jag på Karlvik, en mer öppen lvm, fast i början var man inlåst i ca 5 veckor för att sedan hamna på öppen avedelning där man fick åka in till byn och handla om man ville osv.
Nu har jag hamnat på Ekängens behandlingshem som skulle vara så bra behandling när jag var här på besök. Bilden är helt annan nu.
På LVM-hemmen finns ingen direkt behandling mot missbruk, utan det är mest förvaring tillsammans med andra psykiskt sjuka (grovt sjuka) som inte klarar av samhället själv.
På ett behandlingshem hade dom fyra dödsfall på 1 år. Överdoser och självmord.
Jag har inte så många intressen, men fiske är min hobby. Det är när jag fiskar jag kan slappna av och inte har några tankar på droger. Då är det jag, naturen och båten.