Nu är det snart två år sedan jag skrev här senast. Detta beror på att jag fått gå igenom en hel del förändringar i mitt liv. Har hunnit med att bli utförsäkrad och även fått en anställning som jag trivs med. Min flickvän Julia har fått utstå ännu mera. För mig som stått vid sidan om och sett på, känns mycket av det som händer henne helt absurt. Hon har själv berättat om sitt funktionshinder i sin blogg så jag vågar nog berätta lite här också. Efter lång utredning fick hon till slut reda på att hon har ADD. Förenklat kan man säga att det ADHD utan hyperaktivitet. Men läs gärna hennes blogg för att bättre förstå.
Men tack vare hennes kamp har jag börjat förstå att det inte bara är att identifiera problemet som behövs. Man måste också behandla det och här började problemen. När hon fick diagnosen som kände vi båda oss lättade. Vi förstod dock att det skulle bli mycket jobb innan allt skulle börja fungera. Men det skulle vi fixa. Till saken hör att hon under alla år haft en felaktig diagnos som hon medicinerats för. Här kom det första problemet. Utredningen visade att hennes ADD var solklar och att hennes tidigare diagnoser varit felaktiga. Här fanns inget tvivel. Men när utredningen kom till hennes behandlande läkare som vägrade att erkänna att den gamla diagnosen var fel. Hon vidhöll den gamla diagnosen, men förnekade inte ADD. Efter många om och men blev hon ordinerad medicin för hennes ADD.
Detta blev en fantastisk ögonöppnare för mig. Jag fick se hur en medicin kunde verka snabbt. Cirka en timme efter hon tagit sin första tablett blev hon som en helt ny människa. Ångestsymtom och koncentrationssvårigheterna var som bortblåsta och hon fungerade helt normalt även i situationer som tidigare kunde vara riktigt svårhanterade. Jag visste sen tidigare att beprövad erfarenhet visat bra verkan av ADD medicin, men jag förstod aldrig att den skulle vara så snabb och markant. Men snart blev det problem. De flesta mediciner behöver justeras efterhand och ADD medicinen ger en viss tillvänjning. Det betyder att dosen ofta måste höjas. Men hennes läkare var tveksam. Till slut fick hon inte längre höja dosen och medicinen verkade bara ett par timmar. Övrig tid är hon klart funktionshindrad. Om detta fortsätter kommer hon aldrig att kunna arbeta mer än max tre timmar om dagen och inte ha någon meningsfull fritid.
Nu har väldigt lång tid gått och inget händer längre på kliniken i Örnsköldsvik. De vill inte fasa ut den felaktiga medicinen och inte heller justera den rätta medicinen. Dessutom gör de inga hälsokontroller heller, något som är oerhört viktigt vid medicinering genom centralstimulerande medel. Däremot kostar man på stora pengar på att drogtesta henne. Detta gör man genom övervakade urinprov. En sköterska står med på toaletten medan man kissar och allt syns via speglar. Det finns ingen reell misstanke om drogmissbruk utan de gör detta på alla som medicinerar mot ADD/ADHD. De gör alltså en generell screening. De påstår att man på detta sätt vill identifiera drogmissbrukare i gruppen med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder). Var riktlinjerna för detta kommer ifrån är oklart (Vi har frågat alla instanser som styr vårdens utformning men ingen säger sig gett dessa riktlinjer). Men klart är att chefsläkaren på kliniken inte tror på diagnosen ADD/ADHD och därför är stor motståndare till medicinen. Har även hört att samme chefsläkare uttalat sig om att neuropsykiatriska- och psykiska funktionshinder oftast beror på missbruk. Detta låter för mig som om man skyller benbrottet på gipset!!
Det är också därför de anser att man kan misstänkliggöra en hel grupp människor för drogmissbruk och gravt kränka deras integritet utan rimlig misstanke. Detta är något som polis och underrättelsetjänst får göra i otäcka diktaturer, men inte ens de får göra det i Sverige. Men på Psykkliniken i Örnsköldsvik får man göra så!
Det var i samband med detta som jag började fundera på människors flathet. Mig veterligt finns inget samband mellan medicinering av ADD/ADHD och missbruk. Jag har dock sett artiklar som säger sig vara vetenskapliga som hävdat detta. Men vid närmare granskning har det visat sig att dessa vanligen kommer ifrån Kommittén för Mänskliga Rättigheter, en organisation direkt underställd Scientologerna. Och att en organisation bildad av en schizofren sciencefictionförfattare med psykiatrin som huvudmotståndare inte tror på medicin är väl klart. Hade de medicinerat L Ron Hubbard skulle han ju aldrig ha kommit på sin religion! Snarare har jag träffat ett antal människor som berättat för mig att de slutat missbruka efter att de fått diagnos och medicin mot sitt funktionshinder. Människor har berättat att de självmedicinerat med olika droger som alkohol eller narkotika utan att förstå varför. Men när de fått rätt behandling så har behovet av att självmedicinera försvunnit.
Flatheten då? Ja, när jag tänker tillbaka ett antal år så minns jag debatten om Ipred och FRA. Det fanns en del som varnade för hur vi skulle bli övervakade av myndigheterna. Men de flesta man pratade med menade att: Har man rent mjöl i påsen så är det ingen fara! Vi måste ju skydda oss mot terrordåd. Okej, om man ska utföra ett terrordåd så skriver man naturligtvis ett mail om detta eller pratar om det vitt och brett i mobiltelefon! Tror ni på detta är ni mera blåögda än ni förstår. Samma argument hör jag i fallet om drogtester för en hel grupp. ”Har ni rent mjöl i påsen har ni inget att oroa er för”, säger Svensson.
Själv anser jag att man borde ta itu med riktiga samhällsproblem. Även om narkotika och terrordåd är svåra problem är de i alla fall marginella i jämförelse med ett verkligt samhällsproblem. Alkohol och och följderna av detta är en del av detta. Men det stora problemet jag pratar om är våld inom parrelationer. Minst 25 kvinnor kommer att dödas av sina män i år. Hur många som lever under förtryck, både kvinnor och män, tror jag att ingen vet. Men det är oerhört många. Och många blir misshandlade, kanske dagligen. Ofta sker det i hemmet och under inflytande av den lagliga drogen alkohol. Missförstå mig inte nu, jag gillar att ta en öl men en hel del har problem med detta. Men även nyktra (vanligen män) förtrycker och misshandlar sina närstående. Och det sker inom hemmets väggar.
Därför anser jag att det i varje hushåll ska monteras en övervakningskamera! För du Svensson, har du rent mjöl i påsen har du inget att dölja! Va! Gillar du inte idén. Vad är det då du döljer? Och kan du förklara för mig varför gruppen NPF utan reell misstanke ska kränkas och varför min mobiltelefon ska avlyssnas?
Pelle Andersson