Brukare skrivs ut här i Sundsvall på löpande band. Ssidomissbruket har blivit ett gissel som gör att många skrivs ut till det helvete det innebär. Socialtjänsten anser att alla med sidomissbruk ( en majoritet av brukarna) ska skrivas ut och direktiven från Socialstyrelsen är att det inte finns något måste att en kommun behöver ha en beroendeenhet med substitutionsbehandling.
Vad är det som gått snett när så många brukare sidomisbrukar. Jo,de får sin flska Metadon men ingen övrig hjälp. Min son blev förra veckan av med sin medicin och är nu uppsagd från sitt arbete, inom kort bostadslös och i ett desperat behov av hjälp för sitt psykiska mående. Någon utredning har aldrig gjorts.
Han tillhör de mest destruktiva missbrukarna och vi anhöriga lever med skräcken att det blir en överdos av något preparat. I kontakt med socialhandläggare får jag svaret att han är sönderbehandlad, vad de nu menar med det. Teamet säger att det är så gott som omöjligt att bli inskriven igen efter spärrtidens slut och tipsar om att flytta till annan ort. Hur ska det gå till utan bostad och jobb?
Under mina tjugo år som anhörig har jag sett hur missbruksvården försämrats och i stort sätt ingen skickas utanför kommungränsen för att få hjälp. Handlar om pengar och prioriteringar i detta ytfixerade samhälle.För några veckor sedan dog en av de utskrivna unga av en överdos. Vart vänder vi anhöriga oss för att rädda liv? En förtvivlan och en maktlöshet som gör oss sömnlösa och sjuka. Konskekvensutredningar görs inte utan folk skickas ut till död, kriminalitet eller självmord.Jag famlar i mörker efter hjälp för att min son ska överleva.