Mars 2010 tog personalen på en metadonmottagning blodprov på en patient.
När patienten frågade av vilken anledning provet togs, var svaret ”det är rutin, det gör vi på alla för att se hur patienterna mår.”
Efter blodprovet frågade patenten de övriga som går på mottagningen om de lämnat något blodprov vid något tillfälle. Alla tittade undrande och svaret var absolut inte. Då gick patienten till sin kontaktperson och bad om sanningen. Det visar sig att någon ringt anonymt till mottagningen och påstott ”att patienten ifråga sålt sin medicin”. När svaret från blodprovet kommer visar det små förändringar i s.k. dalvärden. Trots att patienten sagt till sin kontaktperson att hon sparar ca 20% till kvällen för att kunna gå runt på sin metadondos.
Beslut angående patientens framtida behandling togs utan individen i fråga. Beslutet blev dagliga besök på mottagningen för att dricka metadonet framför personalen.
Trots en längre drogfrihet bakom sig.
Det mest skrämmande är att någon anonymt kan ringa och påstå diverse saker som utbildad personal lyssnar på. Jag anser att det hela handlar om makt. För vad har patienten fått för hjälp av det hela. ABSOLUT ingenting. När patienten gick 2-3 gånger/veckan gick det strålande och en utbildning var närstående. Nu efter att ha tvingats gå 7 dagar/veckan i sex månader så är patienten ständigt närvarande i parken där alkohol m.m. ständigt är i omlopp. Trots att hon inte fått något återfall än så är risken uppenbar när man tvingas gå dagligen pga ett anonymt samtal, som helt saknar förankring i verkligheten.
Patienten umgås idag med personer hon inte ens kände till. En sak är säker, vill man vara drogfri så är det nödvändigt att inte umgås med personer som ständigt återfaller och dricker varje dag. Hur håller man sig borta från dessa människors destruktiva beteende när man tvingas gå till samma lokal dagligen? Det kanske skulle funka, men då blir man rätt ensam. Patienten har nu gått dagligen i sex månader och ingen kan svara på hur länge detta ska hålla på. En drogfri människa som måste umgås med påverkade människor är knappas en hållbar situation. Utbildade människor som ser sitt jobb som makt de kan utöva på en grupp som inte alltid vet om sina rättigheter. Det gör mig rädd, ledsen, arg och ständigt undrande.
Varför?
Med vänliga hälsningar
Mohammed H
Stockholms Brukarförening
Mån 11/10-2010