De flesta hemlösa människor skyr idag de sociala myndigheterna och allmänna sjukhus på grund av ett ovärdiga och kränkande bemötande där. Men även nu också frivilligorganisationer, då det till stor del är samma förhållningssätt och "regler" som är gällande där.
Denna systematiska diskriminering av hemlösa måste vara väl känd av både politiker, tjänstemän och hos frivilligorganisationerna. Då de istället för att se sin egen del i problemet och tar tag i det, stöter redan utsatta människorna ännu längre ut ur samhället. Detta gäller då inte minst det ökande antal unga hemlösa, kvinnor och barn.
Det görs genom att vi bygger upp speciella enheter och vårdinrättningar endast för hemlösa människor som om de vore en annan "ras". Detta helt utan en tanke på att det primära behovet är ett tryggt integrerat hem.
Med denna urskiljande människosyn skapar vi utsatta människor med ännu mindre självkänsla än från första början. Detta innebär också att alla, som de själva säger, "hjälpsamma" inblandade har samma vidriga diskriminerande människosyn till hemlösa? Om det inte vore så, varför innefattas inte människor i hjälparsystem, som inte har ett tryggt hem, av de lagar och mänskliga rättigheter som den övriga befolkningen bygger sin tilltro till?
När detta problem påtalas kopplas blixtsnabbt de automatiska politiker/tjänstemannafraserna fram; "de vill ju inte anpassa sig" "de är ju inte samarbetsvilliga" eller "vi har ju våra regler att följa". Istället för dessa tomma intetsägande fraser, skulle de hjälpsökande kunna erbjudas ett "medborgarvittne" till mötet. Vittnet bör av ovanstående skäl inte tillhöra någon myndighet eller frivilligorganisation, utan kan kanske vara en vän som den sökande själv bestämmer och känner förtroende för.
Betraktaren kan till exempel under mötet registrera att myndigheten följer den lag som de själva "vakar" över. Det borde ligga i allas vårt intresse om vi nu väljer att åtnjuta den trygghet som lagen ger. Har man gjort det valet så är nästa steg att värna varandras rättssäkerhet. För om inte alla medborgare får samma rättigheter så urholkas den lag som man själv väljer att luta sig mot.
Antingen väljer man lagen som verktyg för vår trygghet eller så väljer man laglöshet. Och eftersom alla officiella institutioner, föreningar och "medborgare" uttryckligen accepterat lagen, så ligger det i det egna intresset att se till att den åtlyds.
Det som råder nu är laglöshet i skydd av lagen. Där lagbrotten göms bakom myndighetspositioner och andra "cover up’s". Integriteten får prövas i lagboken och regeringsformen är utgångspunkten för medborgarvittnet.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa