HÖG TID FÖR EN NY NARKOTIKAPOLITIK
Publicerad i Piteå-tidningen 8 okt 2007
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3704942
Sverige redovisar Västeuropas högsta dödlighet bland narkotikaanvändarna. Vår huvudstad har ett utbrott av HIV bland stadens narkomaner. De gamla strategierna som syftade till att hantera narkotikaproblemet har slagit fel. Det är dags att överge den tidigare retoriken där olika former av insatser framställdes som motstridiga.
Sprututbyten och andra skadereducerande åtgärder förhindrar inte ett effektivt förebyggande arbete. En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte “harm reduction” (skademinimering). Politiker och andra beslutsfattare måste upphöra med sitt politiska spel i narkotikafrågorna och ta till sig av moderna forskningsrön och internationella erfarenheter som gett bevisat bättre resultat.
I våras kom vänsterpartiet med ett förslag till en ny narkotikapolitik med fokus på avkriminalisering av det egna bruket. Under politikerveckan i Almedalen på Gotland presenterade regeringens narkotikasamordnare Björn Fries ett sjupunktsprogram om hur man kag ge de narkotikaberoende mer inflytande över sina egna liv.
I sin helhet var både vänsterns och Fries förslag bra, men som vanligt så talas det bara om vård och behandling. Inte ett enda ord om åtgärder för att förbättra livssituationen för de som inte vill eller kan sluta knarka.
Jag påstår, med all säkerhet att samhället aldrig någonsin kommer bli fri från narkotika! Och med det i tankarna så måste Sverige börja ta till sig av de positiva erfarenheter som gett bevisat bättre resultat i andra länder, med andra ord “harm reduction”.
Narkotikapolitik bör som andra politikområden också baseras på vetenskaplig evidens. På detta område har Fries gjort ett jättejobb. Han har i sin roll som narkotikasamordnare initierat till ett antal viktiga studier. Bland annat studien som resulterade i rapporten “Kartläggning av Svenska polisens narkotikabekämpning”.
Den avslöjade att polisen hellre griper tio “knarkare” för personligt bruk av narkotika än att gripa deras narkotikalangare! Han var också med att sponsra 3-G studien. En studie som tittade på substitutionsbehandlingen med Metadon och Buprenorfine. Studien visade att resultatet blir bättre om vi i princip gör tvärtemot än vad som i dag är praxis, vilket Brukarföreningen alltid förespråkat.
Många politiker och lobbyister menar att det finns en motsättning mellan “harm reduction” och en restriktiv narkotikapolitik! Jag menar att så inte är fallet, det går bra, och helt utan motsättningar samtidigt arbeta preventivt för att färre ska pröva narkotika, och att tullen försvårar för narkotikasmugglarna, och att lindra hälsoskadorna och förbättra livsbetingelserna för de som har ett problematiskt narkotikabruk och att polisen griper narkotikalangarna.
Med en politik inriktad på “harm reduction” så skulle det kunna se ut så här.
Till alla som injicerar narkotika och vid varje injektion riskerar att få olika dödliga infektionssjukdomar bör vi i preventivt syfte tillhandahålla sterilt vatten, ren kanyl, ren spruta, rent filter, ren lösningskopp.
Till alla som dagligen injicerar Heroin och därför riskerar att dö i en överdos, och till alla dessa kvinnor som prostituerar sig för pengar till heroin bör samhället genom sjukvården, och inom tre dygn tillhandahålla behandling med Metadon eller Buprenorfine, både i lågtröskel och i strukturerad programform. Med ett harm- reduction- tänkande skulle de med ett djupt problematiskt narkotikabruk, vilket ofta är de som inte vill eller kan sluta, ges möjlighet att med Metadon eller Buprenorfine minska sitt dagliga narkotikaintag i så kallade “lågtröskelprogram”. Där anses varje dag utan narkotika som något positivt.
Politiker och beslutsfattare måste påverkas till att våga identifiera och förändra de lagar och riktlinjer som i sig bidrar till eller orsakar hälsoskador för narkotikaanvändarna, samt förhindrar införandet av en skadereduceringspolitik. Här är lagen om förbud av personligt bruk ett typexempel. Den används ofta av polisen som ett alibi för att jaga och i våra ögon trakassera redan utsatta människor, och av många beslutsfattare och politiker som ett argument för att inte behöva starta sprututbyten.
Det krävs nu att forskare, vård och socialarbetare, politiker och andra beslutsfattare börjar tänka i nya banor fritt från personliga moraliska värderingar så att tillämpningen av en modern och reformerad narkotikapolitik kan få plats, och det är bråttom!
Det behövs fler och mer omfattande åtgärder än de jag nämnt för att minska prostitution, kriminalitet, hemlöshet och det sociala elände som människor med ett problematiskt narkotikabruk lever under. Men viktigast är att minska dödligheten. En politik inriktad på “harm reduction” är i jämförelse med den förda kostnadseffektiv, därför gynnas också skattebetalare och samhället i stort.
Av Berne Stålenkrantz ordförande Svenska Brukarföreningen