Denna text piublicerades först på Berne Stålenkrantz gamla blogg 2007-09-10.
Jag sitter här och funderar på vad som egentligen menas med mantrat "mot narkotika"! Har dom som slänger sig med detta uttryck ordentligt tänkt igenom vad det är dom säger, och ytterst vad det i förlängningen betyder?
Buprenorfine, Metadon, Valium, Heroinhydroklorid, Rohypnol, Kodein tillsammans med många många andra läkemedel är samtliga narkotikaklassade. Preparaten förskrivs dagligen legalt av läkare till ett stort antal människor både här i Sverige och i resten av världen.
Menar dom på fullaste alvar att även sjukvården i förlängningen ska sluta använda sig av narkotiska läkemedel vilket borde vara det naturliga om dom menar det dom säger, "mot narkotika"? Hur många människor är beroende av att deras läkare kontinuerligt förser dom med recept på något av dessa beroendeskapande narkotiska preparat? Hur många av dessa överdoserar sina läkemedel för att dom på något sett inte tycker dosen dom har förskrivet inte räcker till, eller så är det så att dom tycker om effekten. Jag vet att det är så då jag ibland tar emot samtal av förtvivlade människor, oavsett det så är dom precis lika mycket knarkare som dom stigmatiserade hemlösa brukarna på plattan är? Vad är det för skillnad mellan dom och de människor Brukarföreningen organiserar och som måste köpa sitt Morfin, sitt Metadon på plattan? Ingen skillnad + många skillnader:
- dom stigmatiseras inte av samhället,
- dom jagas inte av Sheriffen,
- dom behöver inte prostituera sig,
- dom behöver inte stjäla,
- dom behöver inte sitta i fängelset för att dom är beroende av dessa lagliga förskrivna högoktaniga narkotiska preparat, med mera.
Jag måste fundera vidare på detta dilemma, ha det gott och var försiktiga därute! Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction.